Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Stålets metallografi - 19. Legeringsämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålets metallografi
högre kromhalter i förening med låg kolhalt. Beroende på platsen i
tillståndsdiagrammet, som anges av krom- och kolhalterna, skiljer
man därför på ferritiska, halvferritiska och martensitiska (perlitiska)
kromstål. Genom sänkt kritisk avkylningshastighet få kromstålen
förbättrad genomhärdning och kunna härdas i olja och t. o. m. i luft, om
kromhalten är tillräckligt hög. Dessutom motverkar krom korntillväxt
och ger ett finare brott, vilka egenskaper äro speciellt värdefulla i stål
för verktygsändamål. Genom att krom verkar starkt karbidbildande
förbättras hållfastheten och även sådana egenskaper som hårdhet,
slitstyrka och skärförmåga. För att alla kromkarbider skola hinna gå i
lösning i strukturen före härdning måste stål med hög kromhalt hållas
relativt lång tid vid härdningstemperaturen före avkylningen. I
verktygsstål användes krom i alla halter från några tiondels °/o upp till c:a 13 %,
ofta även i kombination med ett eller flera av legeringsämnena
mangan, volfram, vanadin och molybden i växlande halter. Ett stål med
c:a 13 % Cr och låg kolhalt är rostbeständigt genom att en tunn
osynlig skyddshinna av kromoxid bildas på ytan. Högre kromhalter, ofta
i kombination med nickel, användas i de vanliga typerna av rost- och
värmebeständiga stål. Krom förbättrar de magnetiska egenskaperna
och lämpar sig därför som legeringsämne i stål för permanenta
mag-neter. I en stor karakteristisk grupp av konstruktionsstål ingår krom
i halter om 0,50—1,0% tillsammans med nickel.
Nickel (Ni).
Nickel är det viktigaste legeringsämnet i konstruktionsstål och
hög-legerade rost- och värmebeständiga stål, i båda fallen vanligen
tillsammans med krom som huvudlegeringsämne. För verktygsändamål
användes nickel endast i mindre utsträckning i vissa specialstål men då
alltid tillsammans med andra legeringsämnen.
Det viktigaste malmmineralet är pentlandit, en svavelförening med
nickel och järn, som huvudsakligen brytes i Canada, varifrån närmare
90 % av världsproduktionen erhålles under fredsförhållanden. Vid
de metallurgiska processerna tillsättes nickel i motsats till de flesta
legeringsämnena i gedigen form såsom små nickelkulor.
På tillståndsdiagrammet har nickel samma verkan som mangan,
d. v. s. y-området vidgas. I nickelstål med hög kolhalt uppträder gärna
grafit, varför nickel ej användes i verktygsstål. Däremot har det den
största betydelse i konstruktionsstål för seghärdnings- och
sätt-härdningsändamål, där nickel vanligen i halter på 1—5 % ökar
genomhärdningsförmågan och förbättrar seghet och finkornighet.
Oftast äro dessa ståltyper samtidigt legerade med 0,5—1 % krom. Högre
65
5 — Verkstadsboken I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
