Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Ståltyper och användningsområden - 32. Synpunkter på valet av konstruktionsstål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
Trots sin avgörande betydelse för materialvalet är emellertid
ut-mattningsgränsen alltför svårbestämd för att kunna ingå i en löpande
leveransprovning. Man har därför sökt finna samband mellan
ut-mattningshållfasthet och andra egenskaper, som framgå av något
enklare prov, och för de flesta stål har man också funnit ett sådant
samband mellan utmattningsgräns och brottgräns. Med en för praktiska
överslagsberäkningar tillräcklig noggrannhet kan man sålunda räkna
med, att böjutmattningsgränsen uppgår till c:a 50 °/o av brottgränsen.
För en del ändamål kan materialets förmåga att uthärda slag och
stötar vara av betydelse, och många materialbestämmelser lämna
därför föreskrifter om stålets slagseghet. Värdena på slagprovet äro
emellertid ej användbara för konstruktionsberäkningar utan ha
endast intresse såsom en i vissa fall användbar kontroll på stålets
kvalitet.
Vid val av lämpligt material för en konstruktionsdetalj utgår man
sålunda trots allt i första hand från den erforderliga hållfastheten —
brottgränsen och sträckgränsen. Man finner då vid ett studium av
stålverkens kataloger, att en mängd ståltyper kunna innehålla de
önskade fordringarna i form av garanterade minimivärden gällande
en viss dimension.
Vid bedömande av dessa värden får man icke underlåta att taga
avgörande hänsyn till dimensionen och till sättet för provstavarnas
uttagande ur materialet. Om ej annorlunda föreskrives för speciella
ändamål, uttagas alltid provstavarna i materialets sträckningsriktning
(längsprov) och på ett djup under ytan, som bestämmes av
dimensionen. Vid dimensioner upp till c:a 40 mm uttagas provstavarna
vanligen centralt, men vid grövre dimensioner närmare ytan, t. ex. på
ett djup under ytan som motsvarar ^3 av radien.
Som tidigare framgått av kap. »Stålets metallografi», ökar stålets
genomhärdningsförmåga med stigande halt av legeringsämnen. Delta
innebär alltså, att ett låglegerat stål kan innehålla vissa
hållfasthets-fordringar, fullt tillfredsställande vid en klen dimension, medan man
vid grövre dimensioner måste välja ett högre legerat stål för att samma
värden skola uppnås. Å andra sidan betyder detta, att avsevärda
mängder legeringsämnen kunna sparas genom att ej, som ofta sker,
tillgripa onödigt höglegerade stål för klena dimensioner.
Om hållfastheten ensam anses avgörande, kan man många gånger
välja ett mycket enkelt stål även vid så höga fordringar på
brottgränsen som 80—90 kg/mm2. Till och med olegerade stål kunna komma
ifråga vid dessa hållfastheter, om konstruktionsdetaljen endast ut-
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
