Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Ståltyper och användningsområden - 48. Stål för icke spånavskiljande bearbetning, såsom slag, pressning, dragning, pressgjutning, valsning m. m., samt stål för mätverktyg - 49. Legeringsbesparande verktygsstål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
fordrar någon större livslängd hos verktygen. För
varmbearbetnings-stål, som utsättas för långvarigare upphettning till relativt höga
temperaturer, såsom stål för varmpressning och pressgjutning, användas
de anlöpningsbeständiga ståltyperna med volfram som
huvudlegerings-ämne, vanligen tillsammans med krom, nickel, vanadin och kobolt i
växlande halter.
49. Legeringsbesparande verktygsstål.
Som tidigare påpekats i samband med konstruktionsstålen har
vårt lands försörjningsläge beträffande legeringsmetaller successivt
försämrats sedan krigsutbrottet 1939. De inskränkningar, som gjorts
under krigsåren i användningen av legerade stål, ha även påverkat
verktygsstålen ehuru ej på långt när i samma omfattning som
konstruktionsstålen. Dels representera verktygsstålen endast en mindre
del av stålproduktionens tonnage, dels äro verktygsstålen i
allmänhet med sin långt drivna specialisering mycket svåra att ersätta med
legeringsbesparande ståltyper.
Det är egentligen endast snabbstålen, som på grund av sin höga
volframhalt blivit föremål för omfattande restriktioner i tillverkning
och användning. För att finna ett volframbesparande snabbstål, som
skulle kunna ersätta de vanligare typerna med c:a 18% W, gjordes
en omfattande undersökning under år 1940 genom Jernkontorets
försorg. I februari 1941 fastställdes först en analys med den för alla
bruk gemensamma beteckningen »1941» (ståltyp 23 i tabell 64), där
den till 6 % sänkta volframhalten kompenserades med avsevärt höjd
molybdenhalt. Försörjningsläget beträffande molybden försämrades
emellertid snabbt, och tillverkningen av »1941» måste upphöra. I
stället infördes i maj 1941 ett annat snabbstål med 12 % W, mycket
låg molybdenhalt men förhöjd vanadinhalt (ståltyp 24 i tabell 61).
Denna kvalitet, som erhållit beteckningen »1939», har sedan dess fått
ersätta de vanliga snabbstålstyperna med 18% W och låg kobolthalt
(ståltyperna 25 och 26 i tabell 64). De höglegerade koboltsnabbstålen
(ståltyperna 27 och 28 i tabell 64) ha däremot ej ansetts kunna
ersättas av legeringsbesparande typer. Alla verkstäder med nämnvärd
förbrukning av snabbstål måste under kriget anskaffa licens från
Jernkontorets legeringsavdelning för inköp av allt snabbstål utom i form
av s. k. sparskär.
För att spara de knappa tillgångarna på krom infördes i mars 1942
även licenstvång på kromlegerade stål med högre kromhalt än 7 %,
vilket dock endast berör ett fåtal verktygsstål.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
