Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Bronser och rödgods - 67. Olika slag av bronser och rödgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metaller och metallegeringar
Töjningsegenskaperna utnyttjas i vävtråd till metall duk och de elastiska
egenskaperna i fjädrar. Brons med 1 °/o tenn är den huvudsakliga
legeringen till ur bronsplåt upptryckta detaljer, såsom behållare,
metallslangar, ävensom för skruv och beslag. 3 och 5 %-ig brons utmärka sig
för goda fjäderegenskaper. Bronser med 6—7,5 °/o tenn ha oftast även
en fosforhalt på ett par tiondelar. Dessa legeringar brukas framför
allt till duktråd, fjädrar och membraner. Valsbrons med 9 % tenn har
under de senaste åren fått vidsträckt användning till lager, vilka
tillverkas av dragna rör. Brons med ett par tiondels procent tenn
användes till stagbult, nit och spik. Samtliga valsbronser hårdna vid
kall-bearbetning och mjukglödgas vid 650—700°C. De olika
hårdhetsgraderna äro desamma som för mässing. Svarvbarheten är dålig.
Förtenning, mjuk- och hårdlödning samt all slags svetsning är lätt att
utföra. Som material för svetsstavar användes brons med låg tennhalt.
Bronser med tennhalter över 10 °/o begagnas uteslutande i gjutet
tillstånd. Användningsområdena utmärka sig för stor påfrestning genom
nötning eller korrosion. Som exempel kan nämnas ventiler, kranar,
kugghjul, snäckhjul m. m. speciellt för marina ändamål. Utav högre
legerade bronser finnas ett otal olika sammansättningar, men i regel
äro egenskaperna hos den 14 °/o-iga och 20 %-iga tennbronsen
tillräckliga för teknikens behov. Bronserna med 12—14 °/o tenn användas mest
för lagerbussningar och de med 20 °/o till glidplattor eller som
klock-brons.
Rödgods.
Med gjutbronserna nära besläktade legeringar är det s. k. rödgodset.
I detta är en del av tennet ersatt med den billigare zinken och oftast
förekommer även något bly. Rödgodset har mindre hårdhet än
tenn-bronsen men är lättare att gjuta. Vid smältning av rödgods av färsk
metall bör man, liksom vid bronstillverkning, först smälta kopparn,
sedan desoxidera och sist tillsätta de övriga metallerna. På grund av
sin blyhalt är rödgodset lätt att svarva men kan icke bearbetas i värme.
Det är lätt att löda och förtenna men svårt att svetsa.
I handeln förekommande rödgods har ofta mycket varierande
sammansättning. De tyska normerna föreskriva legeringar med
tennhalterna 4, 5, 8, 9 och 10 med zinkhalter upp till 7 °/o och oftast blyhalter på
c:a 3 %. Tabell 81 visar sammansättning och hållfasthetsegenskaper
hos de vanligaste rödgodslegeringarna.
Den vanligaste rödgodslegeringen är 86—10—4, som även kallas
maskinbrons eller »gun-metal». Av stor användbarhet är även
legeringen 88—3—9, som är mycket lämplig för fjädrar i form av tråd eller
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
