Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diverse material - Färger, lacker och fernissor, av Paul Nylén - 114. Linolja och andra torkande oljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färger, lacker och fernissor
hydrauliska pressar. Tidigare använde man stampverk, där trycket
åstadkoms genom att slå in kilar med släggor. Härav härrör den ännu
brukliga benämningen oljeslageri på oljefabrikerna.
Pressning vid rumstemperatur ger s. k. kall pressad och pressning
i värme varmpressad linolja. Den nypressade råa oljan är otjänlig i
finare lacker och fernissor på grund av sitt innehåll av slemsubstanser.
Om dessa avlägsnas, vilket kan ske genom hastig upphettning eller
vanligare genom elektrolyttillsats och efterföljande filtrering eller
cen-trifugering, varvid de koagulerade äggviteämnena rycka andra
slemämnen med sig, fås avslemmad linolja. Genom blekning med blekjord fås
blekt linolja.
Det har länge varit känt, att linoljans torkning står i samband med
syreupptagning. Därvid äger en viktsökning rum, som maximalt kan
gå upp till 15—20 °/o av den ursprungliga oljans vikt. Samtidigt ökas
även volymen, och härpå beror det att oljehaltig färg påstruken i tjockt
lager blir rynkig vid torkningen. Rå linolja, uppstruken i ett tunt skikt,
torkar till en klibbfri och dammtorr hinna efter c:a 4 dygn eller
däröver, beroende på oljans kvalitet, lufttemperaturen och belysningen.
För att avkorta denna för praktiken alldeles för långa torktid tillsättas
s. k. torkmedel eller sickativ, varigenom torktiden kan nedbringas till 24
limmar eller därunder. En med sickativ försatt linolja har i vårt land
fått benämningen kokt linolja, vilket är något oegentligt, då man
numera vid dess beredning endast upphettar oljan till omkr. 150°C. Såsom
sickativ äro speciellt metallerna bly, mangan och kobolt verksamma.
Man tillför dessa metaller i form av salter av syrorna linoljesyra,
harts-syror eller naftensyra — den senare en vid raffineringen av bergolja
erhållen biprodukt. Man väljer de nyssnämnda syrorna bl. a. av det
skälet, att dessas salter äro lösliga i linoljan. De tre metallernas
katalytiska verkan på torkningsprocessen är något olika: så t. ex.
åstadkommer kobolt hastig torkning från ytan, under det bly ger god
genom-torkning. Genom kombinationen av de nämnda metallerna i lämpliga,
icke alltför kraftiga doser har man sålunda möjlighet att reglera
tork-ningsförloppet.
Sedan viktsökningen vid linoljans torkning passerat maximum vidtar
en långsam viktsminskning, förorsakad av bildningen av flyktiga
oxi-dationsprodukter. Denna process, vilken småningom medför en
fullständig förstöring av filmen, kan avsevärt nedsättas om linoljan
förädlas till s. k. standolja. En typ av standolja erhålles genom upphettning
av linolja till c:a 300°C under samtidig inledning av en indifferent gas
(kolsyra, kväve), tills man får en produkt av önskad viskositet. Denna
typ är mera beständig än linolja gentemot inverkan av luft och väta
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
