Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialprovning, av Ulf Boye och Lennart Pehrson - Mekanisk materialprovning - 129. Mekaniska prov i provningsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanisk materialprovning
och den plastiska formförändringen samt gränserna för ett materials
förmåga att uthärda dessa, är nödvändigt att känna för att kunna
utnyttja materialet på rätt sätt. Vid alla krafter, dragkrafter,
tryck-krafter eller skjuvkrafter, sker formförändringen såsom ovan
beskrivits.
Dragprov.
Det teoretiskt enklaste och vanligaste av alla materialprov är
drag-provet. Ett dragprov tillgår på så sätt, att en provstav, vanligen i
form av en stång, utsättes för en dragkraft. Vanliga provstavsformer
och sättet för kraftens anbringande komma senare att beskrivas.
Dragkraften stegras i regel kontinuerligt från noll, tills materialet
brister, s. k. långsamt stegrad belastning. Dragprov med stegvis ökad
belastning och med upprepade belastningar och avlastningar före
brott förekomma även.
Vad man vill undersöka vid ett dragprov är belastningen och
formförändringen samt sambandet dem emellan. I stället för belastningen
införes begreppet påkänning, d. v. s. belastning i kg dividerad med
provstyckets ursprungliga area i mm2. Ju noggrannare ett dragprov
utföres, desto mer ingående studeras givetvis dragförloppet i dess
olika skeden. Till att börja med måste klargöras, vad som sker vid
ett dragprov. För att åskådliggöra förloppet begagnar man sig av
ett diagram, i vilket man avsätter formförändringen £, vare sig den
är elastisk eller plastisk, på den vågräta axeln och påkänningen o på
den lodräta axeln. Man tänker sig, att provstaven långsamt belastas
i dragprovmaskinen, tills brott inträffar. Långt innan brott inträffat,
bestämmas i ett visst ögonblick den påkänning, som materialet har
att tåla, och den formförändring eller töjning, materialet utsatts för.
Påkänningen är exempelvis »i och töjningen «i, som avsättas på
diagramaxlarna, se fig. 82. Man får på så sätt den första punkten 1 i
diagrammet. På samma sätt bestämmes en ny punkt 2 av mot
varandra svarande påkänningar o2 och töjning e2 samt övriga punkter,
3, 4 etc. Hade man kunnat göra avläsningar i varje ögonblick, skulle
diagrammet fått det utseende, som visas i fig. 83. Av diagrammet ser
man, att den första delen utgöres av en rät linje ända till punkten op.
Inom detta område står alltid påkänningen i viss proportion till
töjningen. Mot en viss påkänning svarar en viss töjning och mot den
dubbla påkänningen svarar dubbla töjningen, förutsatt att punkten op
icke överskrides. På grund av denna proportionalitet kallas op
materialets proportionalitetsgräns. Ökar man påkänningen över op, ökar
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
