Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialprovning, av Ulf Boye och Lennart Pehrson - Mekanisk materialprovning - 129. Mekaniska prov i provningsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Materialprovning
att ett material skall brista (möjligen med undantag för det fram- och
återgående bockningsprovet). Det är emellertid i praktiken icke fallet,
att en konstruktion brister först när något i konstruktionen ingåendè
material överskridit brottgränsen. Mycket ofta förekommer det, att
en konstruktionsdel brister för en betydligt lägre men ofta upprepad
belastning. Vi stå här inför ett fenomen, som kallas utmattning.
Det har kunnat påvisas, att ju lägre man väljer en upprepad
belastning på ett material, desto fler gånger måste belastning och
avlastning upprepas för att materialet skall brista. Om belastningen minskas
tillräckligt mycket, kommer materialet icke att brista hur många
gånger belastning och avlastning än växla. För att bestämma denna gräns,
intill vilken man kan belasta ett material, utan att det brister, även om
belastningarna upprepas hur många gånger som helst, utföras
utmatt-ningsprov. Det är givet, att man vid ett praktiskt prov icke kan utföra
oändligt många belastningar för att bestämma denna gräns, kallad
ut-mattningsgränsen, utan man brukar i stället bestämma den högsta
på-känning, som materialet utan att brista kan utsättas för under c:a 10
milj, belastningsväxlingar.
Utmattning kan förekomma vid alla tänkbara former av
påkän-ningar, såsom drag-, tryck-, böjnings-, slag- och skjuvpåkänningar.
Utmattningsmaskiner finnas konstruerade för de flesta olika former
av påkänningar. Dessutom förekomma utmattningsprov på färdiga
konstruktionsdelar, där alla de i praktisk användning av delen
samverkande påkänningarna få inverka.
Fig. 106. Provstav för roterande utmattning.
För att närmare studera utmattningsfenomenet tänka vi oss, alt vi
skola bestämma utmattningsgränsen för ett visst stål. Denna bestäm
ning skall utföras i en roterande böjutmattningsmaskin. Provstaven
är utformad enligt fig. 106. Provstaven är med ena änden insatt i en
inspänningsanordning, vilken kan bringas att rotera. I den andra
änden vilar provstaven i ett kullager, vilket kan belastas med vikten
P. Genom dylik belastning utsättes provstaven för böjpåkänningar,
d. v. s. provstavens översta fiber A blir utsatt för dragning och den
understa B för tryck. Den största påkänningen i dessa fibrer
erhål-les invid hålkälen, nära inspänningen. Låter man nu provstången
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
