Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätteknik - av K. Gust. Hultström - 178. Enheter och principer för längdmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätteknik
178. Enheter och principer för längdmätning.
Längdenheten meter antogs i Frankrike efter revolutionen 1789 och
skulle utgöra V40000000 av jordens omkrets. Den s. k. arkivmetern, som
framställdes av en platina-iridiumlegering såsom prototyp för
metermåttet och som förvaras i Bureau International des Poids et Mesures,
har enligt senare mätningar visat sig vara 0,086 mm för kort enligt
ovannämnda förutsättning men anses trots detta alltjämt såsom
urmåttet för en meter.
Metersystemet grundat på den franska urmetern antogs i Paris år
1875 av 18 stater.
Mätenhet inom vår verkstadsindustri är millimetern (mm), d. v. s.
V1000 meter. Vid noggrannare mätningar användes tusendels
millimetern eller mikron (u) såsom mätenhet, 1 /x = 0,001 mm.
I England och Amerika är mätenheten tum. En tum (inch) = 25,40
mm och skrives 1".
För mycket noggranna mätningar använder man numera
våglängden hos ljuset av en viss nöga definierad spektralfärg såsom
mätenhet. Man har därigenom kunnat göra sig oberoende av den franska
urmetern. Den amerikanske fysikern Michelson har lyckats att i ett
kadmiumspektrum bestämma urmeterns längd i ljusvåglängder. Han
har fastställt meterns längd enligt följande:
i rött kadmiumljus .......................... 1 553 103,5 våglängder
» grönt » 1 966 249,7 »
» blått » 2 083 372,1 »
Mätningen grundar sig på s. k. interferens och utgör principen för
moderna kontrollmätningar, varvid en noggrannhetsgrad av 0,025 p
kan erhållas.
Efter denna kortfattade allmänna orientering övergå vi till för
verkstadsmannen aktuella mätningsproblem.
Toleranser.
Förr ansågs nog allmänt, att ju större noggrannhet, som nedlades
på ett arbete, desto bättre. Den moderna verkstadsdriften ställer andra
och mera precisa krav på arbetaren: varje detalj skall framställas
med just den noggrannhet, som av praktiska skäl är motiverad,
varken mer eller mindre. Onödigt stor noggrannhet kräver onödig tid,
och tid är pengar. Men å andra sidan kräver modern verkstadsindustri,
att för olika tillverkningsdetaljer och olika arbetsoperationer fastställda
noggrannhetsgrader eller toleranser med absolut säkerhet skola kunna
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
