Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätteknik - av K. Gust. Hultström - 178. Enheter och principer för längdmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätteknik
hållas. Den moderna verkstadsdriften är i regel ordnad så, att olika
i en maskinell enhet ingående detaljer framställas inom skilda
verk-stadsavdelningar eller rent av vid olika specialverkstäder för att
därefter hopsättas i en särskild monteringscentral, där passningsarbeten
i möjligaste mån böra vara bannlysta. Vidare är det ofta
nödvändigt, att ett snabbt utbyte av lagerförda reservdelar skall kunna ske
utan särskild passning.
Vi ha tidigare inledningsvis framhållit omöjligheten av att exakt
bestämma ett mått. Det är därför nödvändigt att på en arbetsritning
utom de s. k. »nominella» eller önskade måtten även angiva
maximalt tillåtna »avmått» eller toleranser. Om man sålunda på en
arbetsritning angiver en axeldiameter till 100i0,02 mm, vet svarvaren,
att axeln ifråga blir godkänd av verkstadskontrollen, om diametern
håller sig mellan gränserna 99,98 och 100,02 mm. Och detta är med
hjälp av moderna mätverktyg mycket lätt för såväl svarvaren som
verkstadskontrollen att fastställa.
Vi skola redan här angiva principen för ett dylikt
mätningsförfa-rande. Gäller det en axel enligt ovannämnda exempel, använder man
s. k. hakmått med skänklar på ett inbördes avstånd av 90,98 resp.
100,02 mm. När det större hakmåttet kan föras över axeln men
däremot icke det mindre, vet man med säkerhet, att axelns diameter
ligger mellan de angivna gränserna. Detta förutsätter emellertid, att
man med säkerhet vet, att mätverktyget har tillräckligt stor
noggrann-hetsgrad.
Gäller det å andra sidan en håldiameter, kontrolleras denna
vanligen medelst tvenne cylindrar — s. k. håltolkar — med 99,98 resp.
100,02 mm diameter. Den mindre men icke den större tolken skall
kunna införas i hålet, om de föreskrivna toleranserna ha hållits.
En dylik kontroll förefaller säkerligen den oinvigde att vara
genialiskt enkel. Det är den också i princip men ställer i verkligheten
sådana krav på en verkstadsorganisation och en sådan systematisering,
att den torde kunna betraktas såsom en speciell vetenskap. Vid en
masstillverkning förslitas givetvis mätverktygen så småningom och
måste därför kontinuerligt kontrolleras med mätverktyg av en större
noggrannhetsgrad. En viss förslitning måste av ekonomiska skäl
medgivas, men graden av den tillåtna förslitningen blir beroende av
storleken av det toleransområde, för vilket mätverktyget är avsett. Hur
ofta skall kontrollen ske? Hur stor förslitning skall i olika fall
tilllåtas för att hålla verktygskostnaderna inom rimliga gränser? Detta
är frågor, vilkas lösning kräver såväl matematiskt tänkande som
ingående praktisk erfarenhet.
481
31 — Verkstadsboken I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
