Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enkla maskinelement - Kugghjul, av Olof Lodén - 230. Kuggens kinematik - 231. Evolventkuggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kugghjul
ringspunkt O. Med kännedom härom kan den linje fastställas, som
är orten för beröringspunkten mellan de båda hjulens kuggflanker.
Normalen till profilen i a skär delningscirkeln i 1, se fig. 385.
Vri-des hjulet tillbaka så, att 1 kommer i O, faller a i I. På samma sätt
kunna motsvarande punkter konstrueras för hela profilen aOb. Man
Fig. 385. Konstruktion av ingreppslinje och motprofil.
får en kurva, som börjar i I och går genom O o. s. v. Denna kurva
kallas ingreppslinje och är orten för punkten A i fig. 384. Göres
konstruktionen i omvänd ordning från ingreppslinjen, erhålles
motsvarande kuggflank.
I praktiken förekomma två huvudformer på ingreppslinjen:
1. En rät linje, som med tangenten till delningscirklarna i O
bildar vinkeln a, den s. k. ingreppsvinkeln.
Kuggflankerna bli evolventer.
2. Två cirklar.
Kuggflankerna bli cykloider.
Cykloidkuggarna äro överlägsna evolventkuggarna ur den
synpunkten, att spec. trycket blir lägre. Däremot äro de känsliga för
avvikelser i axelavståndet, vilket icke är fallet med evolventhjul.
231. Evolventkuggar.
De flesta kugghjul utföras med evolventkuggar. Ingreppslinjen
utgör där, som ovan nämnts, en rät linje genom rullningscirklarnas be-
663
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
