Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Gjutning - 21. Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gjutning
1. Skrot av prima maskingods, gjutna motorcylindrar,
svarvprismor o. d.
2. Rörskrot, järnpelare och annat byggnadsgjutgods
3. Spisel- och kaminskrot (med hög fosforhalt)
4. Förbränt järn, såsom roststavar, grytor, kaminer etc.
5. Syrabeständigt gods (med hög fosforhalt)
6. Kokillhärdat gods.
I tabell 34 upptagas några genomsnittliga analyser på gjutgods
för olika ändamål samt en del för de olika grupperna föreskrivna
hållfasthetsvärden.
Smältnings metoder och smältugnar.
Som av det föregående torde ha framgått, sker oftast en
omsmältning av det från masugnarna erhållna tackjärnet, och anledningen
härtill är givetvis i första hand, att man därigenom skaffar sig
möjlighet att reglera gjutjärnets sammansättning.
Man kan indela omsmältningsmetoderna efter de bränslen, som
användas för uppvärmningen, eller efter de använda ugnstyperna.
Av fasta, flytande eller gasformiga bränslen begagnas koks,
kol-pulver, olja samt lysgas eller generatorgas.
Som andra huvudgrupp kunna upptagas smältmetoder, där
elektrisk energi användes, och slutligen i en tredje grupp de metoder, där
i smältan ingående beståndsdelar tjäna som bränsle. Den senare
gruppen kommer ej att närmare beröras i detta sammanhang, då denna
smältningsmetod är ringa företrädd utomlands och ej alls inom vårt
land. I avsnittet Stålgjutning behandlas dock smältning enligt
lill-bessemermetoden såsom exempel på ett fall, där vissa av smältans
beståndsdelar utgöra bränslet.
Smältugnar för användning av fasta, flytande eller gasformiga
bränslen äro kupolugnar, degelugnar och flamugnar.
Kupolugnen, fig. 205, är den för gjuteriändamål vanligaste. Dess
fördelar äro bl. a. stor smältkapacitet (18 ton järn på 3 tim vid en
ugnsdiameter om 900 å 1000 mm invändigt mått), låg
bränsleförbrukning (koksmängden c:a 15% av den påsatta järnmängden), små
driftkostnader, enkelhet i skötseln samt relativt små
anläggningskostnader.
Kupolugnen består av en cylindrisk behållare, infodrad med
eldfast tegel. Nedtill är ugnen sluten med en delad botten, som kan
fällas ned. Botten täckes av ett sandlager. I ugnens nedre del införes
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
