Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Gjutning - 23. Formmaterial och formsandens beredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gjutning
kunna ges hård yta. Formen benämnes därvid kokill och godset
kokillgjutgods. Ett annat exempel på permanenta formar äro de
stålmatriser. som användas vid pressgjutning (se detta kapitel).
Halv permanenta formar utföras för större detaljer och uppbyggas
av en stomme av eldfasta stenar eller rödtegel. Själva formväggen
utgöres av ett relativt tunt lerlager, som bortknackas efter varje
gjutning.
Engångsformar äro utan tvekan vanligast inom gjuteriindustrien.
Formmaterialet utgöres av sand eller lera i ett visst
blandningsförhål-lande. Formar av enbart lera räknas också till engångsformar.
Gjuterisand utgör en blandning av kvartssand och lera.
Sandkornen sammanbindas av leran, som genom vattentillsats gjorts plastisk
och efter torkning kan fås att stelna. Man skiljer mellan fet och
mager sand. Den förra håller 18—20 °/o lera, den senare 4—5 °/o. Bland
föroreningar i gjuterisanden kunna nämnas järnföreningar, som ge
röd eller gul färgton, samt kalksten. Den senare är skadlig, då den
genom upphettningen vid gjutningen spaltas och ger kraftig
gasutveckling. Dessutom ger den gärna tillsammans med kvartssand en
slagg, som lätt bränner fast vid godset.
Leran, som användes för gjuterisand, utgöres av jordarter med
ytterst fina partiklar. Ju finare partiklarna äro, desto bättre blir lerans
bindkraft.
På en god gjuterisand böra följande krav uppställas. Sanden skall
vara värmebeständig, genomsläpplig för gaser samt formbar.
Dessutom bör den ha god hållfasthet och god värmeledningsförmåga.
Värmebeständigheten innebär, att sanden, om den plötsligt
upphettas från rumstemperatur till gjutjärnets temperatur vid gjutningen,
icke skall svälla upp eller sintra och icke heller sönderdelas under
avgivande av gaser. Värmebeständigheten kontrolleras vanligen
genom att hastigt införa en mindre sandkvantitet i en het ugn och
studera, hur sanden förhåller sig. God värmebeständighet nås, om såväl
kvartssanden som leran äro utan inmängda skadliga beståndsdelar.
Eftersom en viss luftmängd måste trängas ut ur formen av
gjutjärnet, och då vattenånga och andra gaser bildas vid gjutningen,
måste sanden kunna släppa igenom dessa gaser i den mån de ej
kunna avgå genom upptagna kanaler (stiggöt) i formen.
Genomsläpplig-heten är större, ju grövre korn sanden håller, och ju jämnare
korn-storleken är. Genom att vattenhalten hos leran ökas eller minskas
kan dess bindkraft varieras och därmed porositeten hos sanden
ändras. Genomsläppligheten kontrolleras i speciella apparater och an-
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
