Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Gjutning - 28. Stålgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Formgivning utan spånbildning
godset kan erhållas med inom snäva gränser angiven analys och
struktur. På elektrisk väg smält stålgjutgods har således mycket god
kvalitet. De skadliga ämnena svavel och fosfor kunna i stor
utsträckning avlägsnas, om basiskt infodrad ugn användes. Genom
tillsättning av slagg, exempelvis järnoxid (Fe3O4), kan man oxidera fosforn.
Oxiden ingår därefter förening med kalk, som tillsättes. Den slagg,
som därvid uppstår, kan sedan dragas av. Svavlet borttages i en
andra slagg, den s. k. karbidslaggen, som även tar med sig gaserna i
smältan. Genom att taga ut och prova slaggen övertygar man sig om,
att den har den rätta sammansättningen. Den skall därvid
sönderdelas och avge acetylen under inverkan av fuktig luft. Den basiska
infodringen av ugnarna är absolut nödvändig för ovannämnda
processer. Vid sur infodring måste man utgå från råmaterial, som är
relativt fritt från svavel och fosfor.
Formmaterialet vid stålgjutning måste vara betydligt mera
tempe-raturbeständigt än vid vanlig gjutgodsframställning, då det smälta
stålet har högre temperatur än gjutjärnet. Formmaterialet består
huvudsakligen av ren kvartssand, som blandas med lera. Den i Sverige
mest använda leran för detta ändamål är den s. k. holländska
klimp-leran. Vanligen torkas formarna omsorgsfullt före ingjutningen av
stålet. Dessutom brukar man, åtminstone vid större detaljer, gjuta i
uppvärmda formar. Orsaken härtill är, att stålet under avsvalningen
har benägenhet att upptaga vattenånga och andra gaser, som avges
av formväggarna. Gaserna kvarstanna i godset och ge där upphov
till biåsbildningar, som igenkännas på de släta och avrundade
blås-väggarna till skillnad från pipe- och lunkerbildningar (sugningar),
som ha oregelbundna och ojämna begränsningsytor. Man kan även
använda råsandsformar men måste då utöva en mycket noggrann
kontroll över sandens egenskaper, för att gjutningen skall lyckas.
Skinntorkning, d. v. s. en snabb torkning, som endast berör de närmast
godset liggande sandpartiema, har på senare tid visat sig kunna
användas vid gjutning av enklare stålgods. Resultaten av gjutningen bli även
i detta fall helt beroende av sandens egenskaper, främst dess
genom-släpplighet och värmebeständighet.
Formningen sker vid stålgjutning i princip på samma sätt som vid
tackjärnsgjutning. På grund av stålets höga gjuttemperatur och den
därmed följande kraftiga gasutvecklingen i formarna måste särskild
omsorg nedläggas på anordnandet av luftningskanaler och stiggöt.
Även sandens porositet måste noggrant kontrolleras, exempelvis i en
sandprovningsmaskin.
Stål har betydligt större krympning än vanligt gjutjärn. Med
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
