Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Smidning - 42. Smidningens praktiska utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smidning
Ansättningar runt om en detalj av mindre dimensioner, antingen
denna har plana sidoytor eller är cylindrisk, utföras ofta medelst
sän-ken. Dessa bestå av graverade verktyg, som anbringas mot
arbetsstycket och bearbetas med slag, tills arbetsstycket antar graveringens
form. Mycket vanliga äro för handsmide s. k. fiädersänken, fig. 271.
Verktygets båda delar sammanhållas av en fjäder, som samtidigt
tjänar som handtag. Nu nämnda enkla sänken utgöra förebilder till de
verktyg, som i det följande behandlas under rubriken Sänksmide.
Stukning.
Stukning avser att förkorta och ge grövre tvärsektion åt ett
arbets-stycke. Om endast en viss del av ämnet skall stukas, bör
uppvärmningen endast omfatta detta parti, under det att omgivande delar kylas.
Stukning av långa detaljer sker antingen så, att den uppvärmda änden
av ämnet bearbetas med hammare, eller så, att arbetsstycket stötes mot
ett fast underlag eller hänges upp horisontellt och stötes mot ett anslag.
Kraftiga stukningar kunna ej utföras så, att t. ex. en rund stav
bibehåller sin ursprungliga forni. Staven blir genom stukningen mer
eller mindre tunnformad. Bl. a. av detta skäl utgör stukningen en
mindre använd bearbetningsform. Dessutom föreligga större
svårigheter att få god genomarbetning än vid räckning av ett grövre ämne.
Bockning.
Vid bockning påverkas arbetsstycket av krafter, liggande i samma
plan och i vinkel mot arbetsstyckets längdaxel. Bockningen tillgår så,
att ämnet ifråga värmes, där vinkeln önskas, varefter ett böjande
moment ansättes.
Deformationen i materialet består i en
töj-ning av de partier, som ligga utåt, och en
stukning av de delar, som ligga inåt. I
mellanliggande parti, den s. k. neutrala zonen, sker
ingen deformation. På grund av töjningen och
stukningen uppstå sektionsförändringar i
enlighet med fig. 272. Detta betyder dock ej
någon förändring av totala arean, en
uppfattning, som är ganska utbredd. Den torde
härröra från det förhållandet, att smeden
van
ligen bearbetar bockningsstället till ursprunglig form, vilket ju
motsvarar en viss grad av räckning. För att kompensera
areaminskning
Fig. 272. Bockning.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
