Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verkstädernas luftskydd, av Ivar Lundbäck - 93. Flyglarm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verkstädernas luftskydd
Flyglarmet, vilket som bekant delgives allmänheten medelst
allmänna luftskyddets siréner och tyfoner, innebär att bombanfall kan
befaras inom 10 minuter, d. v. s. att fientliga flygplan befinna sig
inom denna flygdistans. Civilbefolkningen i allmänhet har att vid
denna signal uppsöka sina skyddsrum och där avvakta, vad som kan
inträffa. Den aktiva luftskyddspersonalen begiver sig till resp,
uppe-hållsplatser och griper sig där an med eventuella uppgifter i
luft-skyddstjänsten.
Emellertid blir det för industriens del vanligen nödvändigt att
anordna ett eget, internt larm. Ty endast i undantagsfall medgiva
förhållandena, att samtliga anställda kunna höra signalerna från det
allmänna luftskyddets siréner eller tyfoner. I varje fabriks- och
verkstadslokal bör det därför finnas en signalanordning, sirén, tyfon, s. k.
»tjutare», Boschhorn, ringklocka eller annan anordning, varmed varje
arbetares uppmärksamhet kan påkallas. Enklast är att låta samtliga
interna larmapparater bli manövrerade centralt av den person, den
s. k. »larmposten», som betjänar den telefonapparat, på vilken
telefonmeddelandena från myndigheterna ingå. Härigenom undvikas
mellanhänder och därmed följande tidsförluster.
I sådana verkstäder, där arbetet ofta är av starkt bullrande natur
— särskilt där en myckenhet nitarbeten förekomma — blir det
stundom omöjligt för arbetaren att i det hela urskilja larmljudet. Därför
kan det vara lämpligt att i sådana lokaler anordna ett optiskt larm,
t. ex. med en röd, blinkande lampa eller något liknande. Vid nitning
av fartygsskrov på ett skeppsvarv torde det vara absolut nödvändigt
med en sådan anordning.
Flyglarmsfrekvens och anfallstäthet.
I luftskyddets barndom såg man väl ensidigt på skyddsproblemet.
Det var endast mycket framsynta luftskyddsmän, som ville erkänna
betydelsen av ett korrekt driftsstopp. Ännu så sent som vid ett
ingen-jörsmöte i mars 1940 kunde man få höra personer i officiell ställning
förneka, att finnarna ägnade denna fråga någon uppmärksamhet. Och
likväl var detta icke blott fallet, det var en bjudande nödvändighet.
För att få den rätta blicken på detta problem, som särskilt för
verkstäderna med all deras krigsproduktion är av vital betydelse, är det
nödvändigt att studera förhållandena under nu pågående krig. Här
kunna av vissa skäl siffror och data icke utan vidare offentliggöras,
men det må vara tillåtet att anföra några exempel utan angivande av
ort. Sålunda känna vi från Skottland ett fall, då ett tyskt flygplan för-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
