Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 6. Huru tron på verldens undergång utvecklat sig under verldshistoriens olika epoker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
och lockade dem i försåt för att uppsluka dem. Denna yra,
’ detta raseri gick ända derhän att djuren gingo mera säkra
än menniskorna: Barnen dödade sina föräldrar för att
uppäta dem och mödrarna uppslukade sina barn. : Som om det
blifvit ett allmänt antaget bruk att förtära menniskokött,
vågade en handlande offentligen utbjuda sådant på
marknaden i Tournus. Han nekade icke och blef bränd. En
annan gick om natten och stal detta samma kött, uppåt det
och blef likaledes bränd.
Det är en samtida, ofta ett ögonvittne, som talar.
Menniskorna dogo öfverallt af hunger, åto reptiler, de mest
orena djur och menniskokött. 1I Macon-skogen, nära en
kyrka helgad åt Johannes, hade en mördare bygt en koja,
der han strypt pilgrimer och andra förbifarande. En dag
inträdde en resande med sin hustru i kojan och bådo om
gästfrihet. TI ett hörn varseblefvo de hufvud af män,
qvinnor och barn. Förfärade reste de sig upp för att fly, men
deras värd ville qvarhålla dem. De försvarade sig,
lyckades undkomma och berättade historien vid sin ankomst till
Macon. Man skickade soldater till det bloddrypande
härberget; de funno der fyrtioåtta menniskohufvud.
Mördaren fördes till staden och brändes lefvande. Raoul Glaber
har sett stället och askan efter bålet.
Antalet af lik var alltför stort för att man skulle kunna
begrafva dem. Pesten efterträdde hungersdöden. Skardor
af vargar strömmade till för att frossa på de döda. Aldrig
har man skådat på dylikt elände.
Det var en allmän vana att angripa hvarandra, strida
och plundra hvarandra. Himmelens plågoris framlockade
dock en stråle af sundt förnuft. Biskoparna sammanträdde.
Man lofvade dem att ej slåss under fyra af veckans dagar,
helgdagarna, från onsdags afton till måndags morgon. Det
var hvad man kallade Gudsfredeft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
