Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 6. Huru tron på verldens undergång utvecklat sig under verldshistoriens olika epoker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
En så olycklig verldsundergång var på en gång en fasa
och en förhoppning under dessa förskräckliga tider.
År 1000 förgick emellertid som alla andra år, och
verlden fortfor att vara till. Skulle profeterna ännu en gång
ha bedragit sig? Tusen års kristendom ... måste den icke
Menniskorna mätte sina krafter méd vargarne.
snarare räcka till 1033? Man väntade. Man hoppades.
Men just detta år, den 29 juni 1083 egde en stor
solförmörkelse rum: "ljusets stjerna blef saffransfärgad, menniskorna
tedde sig gulbleka för hvarandra, alla föremål antogo en
blek färg, häpnad slog alla hjertan, man väntade någon
allmän katastrof ...” Men verldens död kom ej heller denna
gång.
Det är detta kritiska tidehvarf, som man har att tacka
för de storartade katedraler, hvilka trotsat århundraden och
utgjort generationers beumdran. Ofantliga donationer hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
