Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 5. Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
flodernas mynningar voro skådeplats för den mest uppdrifna
verksamhet, lysande städer syntes uppfylda af en myllrande
befolkning; man urskiljde visserligen hvarken bygnadernas
detaljer eller dessa okända varelsers former, men man anade
att detta var en befolkning helt olik vår egen, lefvande i en
annan naturs sköte, förfogande öfver andra organer, andra
sinnen, och man förstod också, att detta var en verld
ojemförligt öfverlägsen jorden.
«Se der hvar vi skola vara i morgon,” sade den döda.
’Der skola vi återfinna hela den forna jordiska
menskligheten, omskapad och fullkomnad. Jupiter har mottagit arf
efter jorden. Vår verld har fullbordat sitt verk. Inga
slägten skola längre växa upp härnere. Farväl!”
Hon sträckte sina armar mot dem. +De böjde sig öfver
hennes bleka ansigte och tryckte en lång kyss på hennes
panna. Men de kände, att denna panna, trots det
märkvärdiga uppvaknandet, fortfarande var kall som marmor.
Den döda hade slutit sina ögon och öppnade dem ej mera.
AIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
