Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 6. Den sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE KAPITLET.
Den sista dagen.
Det är ljuft att lefva ... Kärleken ersätter allt,
kommer en att glömma allt. Hjertats oförgätliga harmoni, dina
gudomliga melodier insvepa vårt väsen i en extas af oändlig
vällust! Hur många illustra häfdatecknare hafva ej förevigat
framåtskridandets hjeltar, vapenäran, intelligensens,
konsternas och vetenskapernas eröfringar? Och efter så många
sekler af arbete och kamp, fanns det blott qvar på jorden
två hjertan, som klappade mot hvarandra; kärleken ensam
stod upprätt. Och kärleken var och blef den yttersta
känsJlan, som en outsläcklig fyrbåk beherrskande de svunna
tldsåldrarnes omätliga ocean.
Dö! de tänkte ej längre derpå. Voro de ej nog för
hvarandra, dessa två ensamma? Den tilltagande kölden
genomträngde dem in i merg och ben; men buro de icke i sitt
bröst en värme tillräcklig att upptina frosten? Strålade icke
solen alltjemt med full glans, och kunde icke den slutliga
domedagen uppskjutas ännu en lång tid? Omegar
ansträngde sig till det yttersta för att hålla vid makt hela det
beundransvärda systemet att kemiskt och automatiskt ur
luften, vattnet och växterna afsöndra alla närande
substanser, och han tycktes lyckas häri. På samma sätt såg man
fordom, efter romerska kejsardömets fall, huru barbarerna
begagnade sig af aqvedukterna, thermerna, helsokällorna
(218)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
