Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Naturens röster och huru vi höra dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stöt, alldeles som om klockan vore en kula franv
för den.
Tänk dig nu, att dessa kulor vore luftens
atomer och att klockan vore ditt öra! Om jag slår
ihop händerna och derigenom stöter till luften
framför dem, kommer hvarje luftatom att stöta till den
närmast liggande alldeles så, som kulorna gjorde,
och ehuru denna strax återtager sitt läge, skickar
den stöten vidare hela raden utefter ända fram till
den som vidrör trumhinnan i ditt öra, och
härigenom mottager du i sista hand stöten. Men i
luften försiggår något märkvärdigt, som vi icke kunna
iakttaga vid experimentet med kulorna. Du bör
komma ihåg, att luften är elastisk, hvarför dess
Fig. 30.
atomer komma att förhålla sig alldeles som om de
vore sammanbundna med elastiska trådar, såsom
visas på teckningen (Fig. 30). När derför en stöt
sätter atomerna i rörelse framåt, komma åtskilliga
af dem att trängas tillhopa, innan de knuffa till
dem, som ligga framför dem. Men så snart de
hafva skickat stöten vidare till de närmast
framför liggande, återstudsa de och börja åtskiljas, och
derefter svänga de fram och tillbaka, tills de
fullständigt komma i hvila. Under tiden får nästa
atomgrupp genomgå samma slags rörelser, och dess
atomer komma att åtskiljas, så snart de fortplantat
stöten till en tredje grupp. På detta sätt
uppkommer utmed hela linien omvexlande en grupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
