- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 /
405

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radium och dess strålar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att en α-partikel är en heliumatom.Här ger sig alltså den direkta verkan
från en enda atom tillkänna, från en partikel, som har en diameter på
endast någon tiomilliondel av en millimeter.

Hypotesen att alla kroppar äro uppdelade i ytterst små beståndsdelar,
molekyler, vilka i sin tur innehålla atomer, d. v. s. de minsta partiklar, i
vilka ett enkelt ämne kan uppdelas, har för hela kemiens utveckling
varit synnerligen fruktbärande. Något så påtagligt bevis för denna
hypotes, riktighet som detta, att man direkt kan iakttaga verkan av en
sådan liten atom, har man dock förut knappast tänkt sig möjligheten av.

Ställer man dessutom så till, att skärmen träffas av ett fåtal
α-partiklar, kan man till på köpet räkna dem.
Genom en stor mängd sådana räkningar, utförda dels på detta, dels på
annat sätt, har man funnit, att en milligram rent radium
utsänder 36 millioner α-partiklar per sekund.


Ett radiumpreparat bombarderas därför ständigt av sina egna
α-partiklar, varigenom det bringas att lysa. Man har alltså i radium funnit en
substans, som av sig själv utsänder ljus. Detta ljus är ej sa starkt, att
det märks i full dager, men väl i halvdager, och i mörker kan man
läsa vid dess sken.

illustration placeholder
SKRIFT ERHÅLLEN MED β-STRÅLAR, DÅ ETT TUNNVÄGGIGT GLASRÖR INNEHÅLLANDE ETT
RADIUMSALT SAKTA FÖRTS ÖVER EN LJUSTÄTT INLAGD PLÅT

illustration placeholder
WILLEMIT I ETT ROR MED RADIUMEMANATION, FOTOGRAFERAD MEDELS SITT EGET
FLUORESCENSLJUS I ETT FÖR ÖVRIGT MÖRKT RUM (EFTER SODDY)

Detta ständiga bombardemang av projektiler, som visserligen äro ytterst
sina, men som röra sig med en hastighet flera hundra gånger större än
någon man förut iakttagit hos materiella partiklar, har också till följd
att ett instängt radiumpreparat håller sig några grader varmare än
omgivningen. Man har gjort många mycket noggranna bestämningar på storleken
av den värmemängd, som sålunda alstras av radium, och funnit, att ett
gram radium utvecklar 135 gramkalorier per timme, ger alltså på en
timme lika mycket värme, som behövs för att uppvärma 1,35 gram vatten
Från 0° till 100°, En liten del av detta värme härstammar från β- och
γ-strålar. Värmeutvecklingen från radium stannar aldrig av, utan fortgår ständigt
och jämnt, sa länge det finns något radium kvar. Man kan av 1 gram radium få lika
mycket värme som av 400 kg kol, d. v, s. radium ger 400 000 gånger
mer värme än en lika vikt kol.

Vad är det då hos radium och övriga radioaktiva kroppar, som gör,
att de utsända strålar och ha verkningar sådana, som man aldrig förut
varseblivit? Utifrån upptaga de ej den härför nödiga energin, den måste tagas
inifrån, från själva de radioaktiva ämnenas atomer, som samtidigt på något
sätt förvandlas, vilket redan tidigt framkastades av makarna Curie, ehuru
man först ej riktigt ville sätta tro därtill. Genom de senaste århundradenas
forskning hade man kunnat fastställa att varje ämne hade sina
karakteristiska atomer, som skilde det från alla andra ämnen, och att dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 20 16:44:51 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1918/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free