Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 114 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heron från alexandria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där p = halva perimetern och a, b, c, triangelns sidor.

Men teoretiska undersökningar kunde icke tillfredsställa Herons eminent
praktiska natur. Hans håg låg framför allt åt den använda matematiken, och det ej
minsta intresset visar han för det hantverksmässiga utförandet av de behövliga
instrumenten. Överraskande är därvid icke, att han alltjämt inskärper vikten av att
ge dessa ett vackert och tilltalande yttre. Sinnet för formens skönhet förnekar sig
aldrig hos en hellen.

Bland skrifterna inom den använda matematiken bör i främsta rummet nämnas
Dioptriken, vilken för geodesien haft nästan samma betydelse som Euklides’ Elementa för
geometrien. Grundläggande för vår kännedom om den antika fysiken och tekniken
äro Herons Pneumatik, Automatopoiika och Mekanik.
Belopoiika och Cheirobalistra äro de förnämsta källskrifterna
rörande grekernas artilleri.

Populära handböcker i praktiska ämnen blevo naturligtvis utomordentligt ofta
avskrivna, sönderlästa, åter avskrivna. Också har flertalet av de Heroniska skrifterna
bevarats i en mängd medeltida handskrifter. Så gott som varje förnämligare
europeiskt bibliotek äger ett eller flere Heronmanuskript. Här
i Uppsala finnas tre stycken, vilka dock icke äro av något större värde.

Tryckt har däremot Heron ej alltför ofta blivit; och de äldre upplagorna från
femton- och sextonhundratalen kunna icke tillfredsställa moderna krav på vetenskaplig
akribi. Först i senaste tid har en på systematisk värdering av det vidsträckta
handskriftsmaterialet byggd edition sett dagen, grundad av W. SCHMIDT och efter dennes
död fullföljd av bl. a. H. SCHÖNE och J. L. HEIBERG (Leipzig. Bibliotheca
Teubneriana. 1899-1914).

FIG.3 - VIGVATTENSAUTOMATEN Apparaten beskrives i texten. ABCD är en offerkanna öppen i A. Inuti kannan finns ett kärl EFGH fyllt med vatten. Den vågräta armen OP slutar i O med en platta R. Om ett mynt kastas ned på R, lyftes locket S medels hävarmarna, och en liten mängd vigvatten rinner ut.

Jag måste nöja mig med denna summariska översikt; utrymmet tillstädjer icke
en mera ingående karakteristik av Herons författarskap. Jag vill också hellre genom
ett par tre exempel söka ge en, om ock mnycket fragmentarisk föreställning om
några av de problem, den antika tekniken sysslat med. Särskilt kan det ju förtjäna
beaktande, att till och med en och annan uppfinning, som väl
de flesta räkna till den allra nyaste tidens erövringar, var
bekant redan för de gamla hellenerna.

Ångkulan.

(Pig. 1 o.2)

Den är beskriven i andra boken av Pneumatiken, elvte kapitlet. Fig. l, som visar den
framifrån, och fig. 2, som ger den från sidan,
[1]
befria mig från mer ingående beskrivning av apparaten. Vattnet i kitteln
ABCD upphettas. Ångan stiger upp i röret EFG och tränger in
i kulan HI, vilken vrider sig kring G och K och vilken har
tvenne hakformigt böjda utloppsrör, som gå i varandra
motsatt riktning. Den utströmmande ångan röner motstånd
av den omgivande luften och sätter den lättrörliga kulan i
rörelse i motsatt riktning mot ångströmmen. Kulan kommer
alltså i hastig rotation.

Denna äolopil, som den lilla apparaten sedermera kallades,
är det första exemplet på ångans användning som motorisk kraft, kan alltså
betecknas som den första ångmaskinen eller riktigare den första ångturbinen, låt vara
att vägen är mycket lång från Heron från Alexandria till James Watt och Gustaf de
Laval.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>