Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEBODDA VÄRLDAR
73
Himlakropp
Avstånd
Radie
Relativ
■fnth pf
Spec. vikt
Temp. °C.
Solen
0
109.1
0.256
1.41
6.200
Merkurius
0.39
0.341
0.564
3.11
150 (295)
Venus
0.72
0.955
0.936
5.17
+ 44
Jorden
1.00
1.00
1.00
5.52
- 11 (+16)
Månen
1.00
0.273
0.604
3.33
+ 83
Mars
1.52
0.536
0.729
4.02
— 51
Jupiter
5.20
11.13
0.230
1.27
— 155
Saturnus
9.55
9.35
0.116
0.64
— 186
Uranus
19.22
3.35
0.39
2.15
— 211
Neptunus
30.12
3.43
0.43
2.37
— 225
förhåller sig framgår av ovanstående
lilla tabell.
Förhållandet mellan himlakropparnas
täthet, varvid, jordens tagits som enhet,
och avståndet från solen framgår ännu
tydligare av bredvidstående grafiska
framställning. (Fig. 2.) Vid denna har
såsom abscissa icke tagits avståndet från
solen, d, utan för sparandet av utrymme,
kvadratroten av detta avstånd, Vd. Vi
se av denna figur att tätheten
(specifika vikten) först regelbundet stiger
från det låga värdet på solen (sp. v.
1.41) till det högsta förekommande
(jordens sp. v. 5.52), för att sedermera
tämligen regelbundet sjunka till ett
minimum för Saturnus (sp. v. 0.64
varefter sedermera åter en stigning äger
rum som fortsätter ända till Neptunus
TÄWäT
(sp. v. 2.37.) Det synes ej osannolikt
av kurvans förlopp att en ny sänkning
kan äga rum längre åt höger, så att om
vi en gång lyckas upptäcka den länge
eftersökta extra-neptunska planeten,
vars tillvaro göres sannolik av formen
på några kometbanor, dennas specifika
vikt befinnes vara mindre än Neptunus.
Härmed är grunden för Kants
fantastiskt sköna betraktelser fullkomligt
undanryckt. Men även den andra
förutsättningen för hans spekulationer är
fullkomligt ohållbar. I denna antages
att organismerna på en planet med hög
specifik vikt äro uppbyggda av grövre
vävnader och genomströmmas av
trögare (mera trögflytande) safter än
organismerna på en planet med lägre
specifik vikt. Så vitt vi veta, måste alla
organismer vara uppbyggda av
grundämnena kol, väte, syre och kväve samt
några mindre väsentliga andra
beståndsdelar och till ojämförligt största delen
innehålla safter med vatten såsom
alldeles övervägande huvudbeståndsdel,
varför särskilt djuren och de eventuella
människorna måste besitta en specifik
vikt föga skiljande sig från vattnets (sp.
v. 1). Organismernas specifika vikt och
sammansättning är alldeles oberoende av
planetens, på vilken de leva, specifika
vikt, som nästan uteslutande bestämmes
av deras mineralbeståndsdelars natur.
Så har jorden en mycket hög specifik
vikt (5,52) emedan den i sin mitt
innesluter en stor järnkärna (sp. v. 7.9),
medan månen, som sannolikt en gång
utgjort en del av jordkroppen har en
jämförelsevis låg specifik vikt (3,33),
tämligen nära motsvarande den hos
bergarterna i jordens yttre lager (granit sp.
f VENUj*
MERKU?
v
\ \
NI
IPT^NUS
rtOLW
\
\jupn
ER /
/
TURNUJ
/ /
FIG. 2. — PLANETERNAS TÄTHET
ANGIVEN I JORDENS SOM ENHET
Då jordens specifika vikt är 5,52. får man
genom att multiplicera deras tätheter med 5,52,
Som av figuren synes har jorden den största
tätheten och denna ändrar sig mycket
oregelbundet med planeternas avstånd frän- solen, i
motsats mot vad Kant vid sina betraktelser
antagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
