Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
VETENSKAPEN OCH LIVET
massa. En av de första
uppskattningarna gjordes av J. Loschmid, varför man
oftast kallar antalet molekyler per mol
av ett ämne för det Loschmidska talet
(L). Denna ytterst viktiga konstant
bestämdes sedermera med alltjämt växande
noggrannhet, till sist på en omväg,
nämligen över bestämningen av
elektronladdningen (-e), vilken genom det
Faradayska överföringstalet är förbundet med
det Loschmidska talet. De
noggrannaste värdena ha erhållits av Millikan i
Chi-kago (1913), vilken fann:
e = 4,77. 10-10, e. st. e.; L= 6,oe. 1023;
mH
mH=l)66.lO-g;m=I^
(m , väteatomens massa; m =
elek-tronens massa)
Så låg alltså saken före 1913 — vad
har tillkommit under detta år ? Som
redan omtalats, hade Moseley då lyckats
att med hjälp av den av Laue upptäckta
och av Bragg modifierade metoden för
interferens av röntgenstrålar i kristaller
mäta våglängden av elementens
"karaktäristiska röntgenstrålning". Redan ett
par år tidigare hade Barkla på grund av
absorbtionsmätningar kunnat fastslå att
varje element under lämpliga betingelser
emitterar röntgenstrålar med fullt
bestämd, för elementet ifråga
karaktäristisk absorbtions förmåga (K- och
L-seri-erna). Detta faktum kunde först sedan
det lyckats Moseley att exakt mäta
denna karaktäristiska röntgenstrålnings
våglängder tjäna som grundval för en
verklig Spektralanalys. Härvid visade det
sig, att det inom röntgenstrålningens
område härskar vida enklare och mera
översiktliga lagar rörande spektrallinj ernås
fördelning på de enskilda elementen, än
inom det synbara ljusets, där ju som
bekant många element äga ett nästan
hopplöst tilltrasslat virrvarr av linjer. Till
varje element hör visserligen även inom
röntgenområdet ett stort antal linjer, men
detta antal är vida mindre än det inom
det synbara spektret, och dessutom äger
varje element en tydligt utpräglad hu-
vudlinje, vars svängningstal, som just
Moseley visade, står i ett mycket enkelt
samband med ifrågavarande elements
atomnummer.*) Om man nämligen
betecknar ifrågavarande linjes
svängningstal med n och atomnumret för det
element, som emitterar denna linje, med N,
så gäller ekvationen
Vn=Konst.XN (Moseleys lag).
Denna Moseleyska relation är mycket
viktig och intressant. Den visar till att
börja med, att det utom elementens
förut kända fysiska egenskaper, vilka
periodiskt variera med atomvikten, finnes en
sådan (nämligen just den karaktäristiska
röntgenstrålningens svängningstal) som
enligt en mycket enkel lag ständigt växer
- med atom vikten. Vidare följer av
ekvationens V n=Konst.XN stränga
giltighet (vilket ju delvis framgick redan av
periodiska systemets lagbundenhet) att
atomnumret N har en reell fysisk
betydelse och icke endast är ett
konventionellt, efter våra nuvarande kunskaper
anpassat tal. Moseley kunde med hjälp
av sin lag utan vidare fastslå att
människan känner alla i naturen
förekommande element, fr. o. m. väte t. o. m. uran,
med undantag av sex. . Dessa felande
element ha numren 43, 61, 72, 75, 85, 87.
Först genom Moseleys upptäckt hade
alltså atomnumrens betydelse blivit fullt
klar, och det var därför helt naturligt att
Van der Broek nästan samtidigt
uppställde en hypotes angående atomnumrens
fysiska betydelse, som numera accepterats
av alla atomteorier. Enligt denna
hypotes är elektronantalét (och alltså även
kärnladdningstalet) i en neutral atom av
vilket som helst element lika med
atomnumret. Väteatomen består alltså av en
kärna med laddningen -|- e och en
elektron, heliumatomen av en kärna med
laddningen + 2e och två elektroner o. s.
v. Enligt Van der Broek är det alltså
kärnladdningen eller antalet elektroner i
den neutrala atomen, som steg för steg
tilltar med atomnumret. Som Sommer-
*) Med atomnummer förstås som bekant
elementets ordningstal i periodiska systemet:
H 1; He2; Li 3;......U 92.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
