Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATOMBYGGNAD OCH VALBNSTBORI
361
med roterande jord, utan blott e 11
med dess relativrörelser. vilka äro
de enda, som kunna bestämmas. Vi
kunna pä olika sätt tolka det enda oss
givna xallet, men om vi tolka det sä,
att vi komma i motsägelse med
erfarenheten, tolka v i det oriktigt. De
mekaniska grundlagarna kunna alltså
mycket väl fattas så, att
centrifugalkrafter uppstå även vid relativa
rotationer. iNewtons försök lär oss blott,
att vattnets relativa rotation i
förhållande till kärl väggarna icke
framkallar några verkliga
centrifugalkrafter, men att dylika uppstå genom
rotationer relativt till jordens och de
övriga himlakropparna-s massa. Ingen
kan säga, hur försöket skulle utfalla,
om kärlväggen bleve allt tjockare och
(mäktigare, till sist flera mil tjock.
Blott det ena försöket är utfört, och vi
ha att bringa resultatet till
överensstämmelse med övriga oss bekanta
fakta, icke med våra godtyckliga
tankeexperiment."
Mach uppställde här med några få
ord ett program av oerhörd räckvidd:
striden mellan ptolomeisk
världsuppfattning (orörlig jord) och
koperni-fcansk (roterande jord) skulle bliva
utan mening, de båda teorierna skulle
överhuvud-icke uttrycka olika saker,
utan blott vara olika interpretationer
av ett och samma faktum. För att
realisera detta program fordrades nu
ingenting mindre än att kasta den
newtonska mekaniken med dess
absoluta acceleration, gravitationsteori
o. s. v. över bord. Enligt Newton är
ju den ptolomeiska
världsuppfattningen icke blott mindre ändamålsenlig
än den kopernikanska, utan över
huvud taget omöjlig. Ty hur uppkomma
centrifugalkrafterna vid jordytan, och
varför sända icke stjärnorna, om de
verkligen skulle kunna rotera kring
jorden, ut centrifugalkrafter i
världsrymden? frågar den med newtonska
begrepp arbetande fysikern.
Ar 1915 lyckades den store tyske
fysikern Albert Einstein genom
upp-ställandet av sin så kallade
allmänna relativitetsteori att lösa
ovanstående problem, d. v. s. att
grunda en mekanisk och gravitationsteori,
i vilken det blott är fråga om relativa,
ej om absoluta rörelser, en teori, som
åstadkom en försoning mellan
ptolomeisk och kopernikansk ståndpunkt.
Denna teori är såviäl i fysikaliskt som
matematiskt hänseende särdeles
intressant, och det år därför ej ägnat att
förvåna, att Einsteins namn på kort
tid blev berömt i hela den
vetenskapliga världen. Hans allmänna
relativitetsteori grundar sig på den av honom
tio år tidigare uppställda speciella
relativitetsteorien, om vilken
vi för att underlätta förståendet
måste inskjuta några korta upplysningar.
Denna teori* bär namnet "speciell",
emedan den handlar om relativifeten
hos ett speciellt slags rörelse,
nämligen den rätlinjiga, likformiga
rörelsen. Som redan ovan antytts äro
även enligt ne w ton sk uppfattning
(åtminstone då det gäller beskrivandet
av rent mekaniska företeelser)
två system i-inbördes likformig och
rätlinjig rörelse likvärdiga, med andra
ord: man kan med mekaniska
experiment icke avgöra, om det ena eller
det andra av två system, som i
förhållande till varandra röra sig
likformigt, "verkligen" rör sig. Einstein
har nu utsträckt denna för de rent
mekaniska företeelserna tämligen
självklara sats till hela fysiken, alltså
även till elektriska och optiska
företeelser och kallat den satsen, att man
icke genom några fysikaliska
experiment kan påvisa den "verkliga,
absoluta" existensen av en rätlinjig
och likformig rörelse, den
speciella r e 1 a t i v i t e t s p r i n c ip e n. Till
denna speciella relativitetsprincip
fogade han ännu en andra viktig, ur
erfarenheten vunnen naturlag,
principen om ljushastighetens
oföränderlig he t, vilken säger att
ljusets hastighet i vacuum, oberoende
av ljuskällans hastighet i förhållande
till alla system, vilka äro i inbördes
likformig och rätlinjig rörelse, alltid
är densamma, nämligen 800 000 km.
pr sekund. Det intressanta med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
