- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
362

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1/11TÉNSKAPÉN OCH UVÉT

speciella relativitetsteorien är nu den
omständigheten, att de båda nämnda
principerna, som ju bilda dess
grundpelare, tyckas motsäga varandra, så
länge man fasthåller vid den vanliga
uppfattningen av rum och tid. Det
var därför en revolutionerande
handling av Einstein att lägga mera vikt
vid de båda på säkra fysikaliska
mätningar vilande principerna än vid
deri som det tycktes självklara, men
obevisade vanliga åsikten om rum
och tid, och att han obekymrad om
våra nedärvda tankevanor djärvt drog
ut alla konsekvenser, som framgå av
de båda principernas samtidiga
bestående.

För att lära känna de viktigaste av
dessa följdsatser tänka vi oss två
system A och B, som röra sig
rätlinjigt och likformigt gentemot
varandra (t. ex. järnvägståg och
banvall). Då säger den speciella
relativitetsteorien, att två i rummet
skilda händelser, som för i A befintliga
iakttagare äga rum samtidigt, icke äro
samtidiga för en iakttagare i B.
Vidare komma föremål, som äro i vila i
A och mätas från B, att synas
förkortade i rörelsens riktning, och
omvänt, komma föremål, som äro i vila
i B, att synas förkortade, om de
mätas från A. Om alltså en mätstav
ligger i rörelsens riktning kommer
dess längd, mätt från det relativt
mätstaven i rörelse stadda
systemet att minskas, men ligger den
vinkelrätt mot rörelsen äger ingen
förkortning rum. Förkortningens
storlek beror på hastigheten, men den
blir även för föremål, som röra sig
med snabbaste jordiska medel
(aeroplan, kanonkulor o. s. v.) ej av
mätbar storlek. Samma relativa
förkortning som för rumsintervall äger rum
även för tidsintervall, så att ur, som
äro i vila i B tyckas dra sig efter, om
de betraktas från A. Dessa satser,
so^m till en början tycktes så
paradoxala, framgå på rent logisk väg ur
principerna om relativiteten och om
ljushastighetens konstans; ett direkt
experimentellt bevis för deras riktig-

het har på grund av den beräknade
effektens utomordentliga litenhet ej
kunnac givas.

Knappt hade fysikerna någorlunda
försonat sig ined ovannämnda mycket
märkvärdiga resultat och gjort sig en
smula bekanta med den speciella
relativitetsteorien, förrän Einstein åter tog
ett väldigt steg., i det att han försökte
utsträcka relativitetsprincipen, som
ursprungligen blott gällde system i
likformig, rätlinjig rörelse, till system,
som i förhållande till varandra voro
i godtycklig rörelse, alltså även
accelererade och roterande system. Det
enklaste exemplet på en sådan
generalisering är två system A och B,
som i förhållande till varandra utföra
en rätlinjig, accelerera d
translationsrörelse. Här kan man
visserligen icke som i den speciella
relativitetsprincipen påstå, att fysikaliska och
i synnerhet mekaniska processer
förlöpa på samma sä’et i de båda
systemen A och B. Ty låt oss t. ex. antaga,
att ett av systemen, låt oss säga A,
är i vila gentemot fixstjärnehimmeln.
En åt sig själv överlämnad, av inga
krafter påverkad kropp i A kommer
då enligt Newtons mekaniska
huvudlagar att förbliva i sitt tillstånd av
vila eller likformig rörelse. Det andra
systemet B rör sig gentemot A med
den konstanta accelerationen g
uppåt. Då kommer i detta andra system
B en åt sig själv överlämnad kropp
att på grund av sin tröghet utföra en
accelererad rörelse nedåt. De
mekaniska processerna förlöpa alltså olika
i A och B. Men låt oss nu tänka oss
ett homogent (d. v. s. överallt lika
kraftigt) gravitationsfält, som verkar
nedåt i det vilande systemet A, och
vars intensitet är just så stor att det
meddelar fritt fallande kroppar
accelerationen g. Kunna vi då skilja det
med detta gravitationsfält försedda
systemet som vi vilja kalla A’, från det
accelererade systemet B?

Nu är följande att märka: I
systemet Affalla kropparna med
accellera-tionen g på grund av sin gr a vi te
rande massa; i systemet B göra de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free