Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATOMBYGGNAD OCH VALENSTÉÖKl
363
samma sak på grund av sin tröga
massa. Ett särskiljande mellan de
båda systemen A’ och B skulle låta sig
göra, om det: någonstädes i världen
funnes två kroppar, för vilka
förhållandet mellan trög och graviterande
massa vore ett annat än för övriga
kroppar. Men sådana kroppar finnas
ej, såsom Eötvös ytterst noggranna
mätningar hava visat — alltså äro de
mekaniska processernas förlopp i A’
och B alldeles lika.
Einstein uppställde nu den
hypotesen, att denna ekvivalens mellan det
vilande systemet med homogent
gravitationsfält och ett rätlinjigt
accelererat system, som bekräftas av
erfarenhetssatsen om graviterande och
trög massas jämvikt, skulle gälla för
alla områden av fysiken, alltså även
för optiska, elektriska och termiska
företeelser. Alla naturfenomen måste
nu uppträda på samma sätt i
systemen A’ och B. Denna
ekvivalenshypotes var det första steget mot en
generaliserad relativitetsteori. Den
hänför sig å ena sidan till ett orörligt
system med ett homogent
gravitationsfält, å andra sidan till ett
gråvita-tionsfritt system, som utför en
likformigt accelererad
translationsrörelse. Den har först och främst ett
stort heuristiskt värde, ty den lämnar
oss ett medel att utforska homogena
gravitationsfälts inflytande på
fysikaliska processer. Övergången från ett
gravitationsfritt system i vila till ett
likformigt rätlinjigt accelererat låter
sig nämligen göra genom en enkel
matematisk transformation. Man kan
nu genom att utföra nämriåk
transformation överföra alla de naturlagar,
som man känner i det förra systemet,
till det accelererade, och vet på grund
av ekvivalenshypotesen, att dessa
transformerade lagar måste gälla för
system med homogena
gravitationsfält. Kort och gott: man kan
beräkna homogena gravitationsfälts
inflytande på fysikaliska processer. BL a.
kommer man till det resultatet att
ljusstrålar icke löpa rätlinjigt i ett
gravitationsfält, utan måste krökas
något. Man ser av detta enda
exempel, hur den allmänna
relativitetsteorien samtidigt måste föra till en
gravitationsteori. Grunden härtill ligger
endast och allenast i den
erfarenheten, att graviterande och trög
massa äro lika.
Detta första steg, som Einstein tog,
ledde alltså till utforskandet av det
homogena gravitationsfältets
egenskaper. Härifrån till den fullt generella
relativitetsteorien går för visso eri
lång och till följd av matematiska
svårigheter besvärlig yäg, på vilken
Einstein själv ofta gick vilse, så att
han måste vända om och börja från
början. Vi vilja ej föra läsaren denna
väg, utan blott göra honom
uppmärksam på en av huvudsvårigheterna,,
vilkens övervinnande sedermera ledde
raka vägen till problemets lösning.
Låt oss återgå till vårt problem om
rotationens relativitet och försöka så
vitt möjligt därpå tillämpa den
speciella relativitetsprincipens resultat. Vi
vilja föreställa oss vårt världssystem
schematiskt ersatt av ett enklare
genom att tänka oss en liten skiva S
i stället för jorden och ett stort ihåligt
klot H i stället för fixstjärnehimmeln
(figl). I fall I skall S rotera och H
vara i vila; i fall II skall S vara i
vila och H rotera. - Enligt Newtons
teori konorna i fall I
centrifugalkrafter att vefta i S, men ej i fäll II.
Enligt Mach och Einstein äro de båda
fallen I och II icke väsentligt olika;
i båda fallen måste centrifugalkrafter
uppträda. Man ser att vi nu åter hava
att göra med en ekvivalenshypotes,
liksom förut vid den accelererade,,
rätlinjiga rörelsen. Då var det
accelererade systemet B ekvivalent med
det i ett homogent gravitationsfält
orörliga systemet A’. Nu skall ett med
S fast förbundet koordinatsystem, som
i fall I roterar, vara ekvivalent med
samma system som i Jkll II är i vila,
men i vilket det finnes ett
gravitationsfält — denna gång visserligen
intet homogent, utan just det fält,
som det roterande klotet alstrar. Den
nya relativistiska gravitationsteoriens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
