Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vår kroppsbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ANTHROPOMORF-GRUPPEN.
väggen är bred. Däremot äro östaporna, hvilka bebo den gamla världen samtliga
smalnäsade (Catarrhinae). Deras näsborrar äro, såsom människans, riktade nedåt,
emedan deras skiljovägg är smal. En ytterligare olikhet mellan de båda
grupperna består däri att trumhinnan hos västaporna ligger ytligt och hos östaporna
djupare inne i klippbenet. Här har utvecklat sig en lång och trång hörselgång
i benet; denna är hos västaporna ännu kort och bred samt felas stundom helt
och hållet. Slutligen visar sig en mycket viktig och genomgripande motsats hos
de båda grupperna däri, att katarrhiner hafva människans tandbildning nämligen
20 mjölktänder och 32 kvarstannande tänder (i hvarje käkhalfva, två framtänder,
en hörntand, två mellan- och tre kindtänder). Platyrrhinerna hafva däremot i
hvarje käkhalfva en mellantand mer, alltså tillsammans 36 tänder. Då dessa
anatomiska olikheter hos de båda apgrupper äro helt allmänna och
genomgripande och då de öfverensstämma med deras geografiska utbredning öfver jordens
båda halfklot, berättigas också deras skarpa systematiska åtskillnad och de
därmed förknippade fylogenetiska slutsatsen att, sedan längre tid (sedan mer än
en million år) de båda underordningarna hafva utvecklat sig skilda från
hvarandra på de båda jordhalfvorna. Detta är ytterst viktigt för vårt släktes
stamhistoria, ty människan har alla den äkta katarrhinens kännetecken. Hon har
utvecklat sig ur äldre utdöda apor af denna underordning i den gamla världen.
Anthropomorf-gruppen. De talrika former af katarrhinerna som ännu i
dag lefva i Asien och Amerika indelas redan sedan länge i två naturliga
sektioner; de med svans försedda hundaporna (Cynopitheca) och de svanslösa
människoaporna (Anthropomorfa). Dessa senare stå människorna mycket närmare
än de första, icke blott genom frånvaron af svans och i kroppens allmänna byggnad
(i synnerhet hufvudets), utan äfven genom särskilda kännetecken, som i och för
sig obetydliga, äro betydande på grund af sin beständighet. Korsbenet är hos
människoapan liksom hos människan sammansatt af fem förkrympta kotor
däremot hos hundaporna blott af tre (sällan fyra) korskotor. I cynopithecernas
tandgård äro mellantänderna (Praemolares) mera långa än breda, i de anthropamorfas
mera breda än långa; och den första kindtanden (Molaris) visar hos de förra fyra
och hos de senare fem knölar. Vidare är i underkäkens båda sidor hos
människoapan liksom hos människan, den yttre framtanden bredare än den inre,
hos hundaporna däremot smalare. Slutligen är af synnerlig betydelse det
viktiga, först af Selenka (1890) framställda faktum, att människoaperna med
människorna dela de egendomliga, fina bildningsförhållanden hos hennes skifformiga
placenta, Decidua reflexa, och bukskaft (jämför kapitlet 4). För öfrigt visar redan
den ytliga jämförelsen af kroppsformen mellan de ännu lefvande anthropomorfa
aporna, att såväl de asiatiska representanterna för denna grupp (orang och gibbon)
som de afrikanska (gorilla och schimpans) till hela kroppsbyggnaden stå närmare
människorna än alla Cynopiteker. Bland dessa senare stå nämligen de
hundhufvade påfveaporna (Papiomorfa) babianerna och markattorna på en mycket låg
utvecklingsgrad. De anatomiska olikheterna mellan dessa råa påfveapor och de
högst utvecklade människoaporna äro i hvarje förhållande — hvilka organ man
än må jämföra — större än de, som förefinnas mellan dessa senare och
människorna. Detta lärorika faktum blef synnerligen noggrant bevisadt 1883 af
anatomen Robert Hartmann i dennes skrift: »De människoliknande apornas
organisation i jämförelse med människans.» Han föreslog därför att indela apordningarna
på ett annat sätt, nämligen i de båda hufvudgrupperna primarier (människor
och människoapor) och de egentligäå simierna eller pithekerna (de öfriga
katarrhinerna och alla platyrrhiner). I alla fall framgår häraf människans nära
släktskap med de människoliknande aporna.
Den jämförande anatomin visar sålunda för den fördomsfrie och kritiske
forskaren det betydelsefulla faktum, att kroppsbyggnaden hos människan och
människoapan är icke blott i högsta grad lika, utan i alla väsentliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
