Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Vårt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET. 25
den engelska läkaren Harvey sin stora upptäckt af blodomloppet och visade att
hjärtat är ett pumpverk, som genom regelbundna omedvetna sammandragningar
af musklerna ständigt drifver blodvågen genom ådrornas eller blodkärlens
kommunicerande rörsystem. Icke mindre viktiga voro Harvey’s undersökningar öfver
djurens fortplantning, tillföljd af hvilka han uttalade den satsen: »Allt lefvande
utvecklar sig ur ett ägg» (omne vivum ex ovo).
Den mäktige väckelse till fysiologiska iakttagelser och försök, som Harvey
hade gifvit, gaf anledning till ett stort antal upptäckter i det 16:de och 17:de
århundradet. Dessa sammanfattade Albrecht Haller för första gången i midten af
18:de århundradet. I sitt stora verk: »Elementa physiologiae» grundade han
denna vetenskaps själfständiga värde och detta icke blott i dess förhållande till den
praktiska medicinen. Men under det Haller antog en för nervverksamheten
särskild »känslokraft eller sensibilitet» och likaså en för muskelrörelserna särskild
»retbarhet eller irritabilitet» som orsak, gaf han mäktigt skydd åt den villfarande
läran om en egendomlig »lifskraft». (Vis vitalis).
Lifskraft (vitalism). Under ett helt århundrade, från midten af det 18:de
till midten af det 19:de, förblef inom medicinen och speciellt inom fysiologin den
åsikten rådande, att visserligen en del af lifsföreteelserna kunde föras tillbaka
till fysiska och kemiska förlopp, men att den andra delen af dem var
åstadkommen genom en särskild, däraf oberoende »lifskraft», (Vis vitalis). Så olika
de särskilda föreställningarna om dess väsen och i synnerhet om dess
sammanhang med »själen» än voro så öfverensstämde de dock alla däri att lifskraften
var oberoende af och väsentligt olik den vanliga »materians» fysiska och kemiska
krafter. Som en själfständig »urkraft» (Archaeus), hvilken saknades hos den
organiska naturen, skulle den taga dessa förra i sin tjänst. Icke endast
själsverksamheten själf, nervernas sensibilitet och musklernas irritabilitet, utan äfven
sinnesverksamhetens förlopp, fortplantning och utveckling, syntes allmänt så
underbara och deras orsaker så gåtfulla, att det var omöjligt att härleda dem af enkla
kemiska och fysikaliska naturprocesser. Då lifskraftens fria verksamhet verkade så
ändamålsenligt och medvetet, förde den inom filosofin till en fullkomlig tfeleologi.
I synnerhet tycktes detta obestridligt sedan t. o. m. den kritiske filosofen Kant
i sin berömda kritik af den teleologiska omdömesförmågan hade medgifvit, att det
mänskliga förnuftets befogenhet att mekaniskt förklara alla företeelser visserligen
var oinskränkt men att denna upphörde vid det organiska lifvets företeelser; här
måste man taga sin tillflykt till en »ändamålsenligt verksam» således
öfvernaturlig princip. Naturltgtvis blef motsatsen mellan dessa vitala fenomen och den
mekaniska lifsverksamheten mer påfallande ju mer det lyckades att gifva
densamma en fysikalisk och kemisk förklaring. Blodomloppet och en del andra
rörelseföreteelser låta föra sig tillbaka till mekaniska förlopp, andhämtningen och
matsmältningen till kemiska processer, liknande dem som förekomma inom den
oorganiska naturen; detta syntes däremot omöjligt vid nervernas och musklernas
liksom vid det egentliga »själslifvets» underbara verksamhet. Äfven den enhetliga
samverkan af alla dessa olika krafter hos individen syntes däremot oförklarlig.
Sålunda utvecklade sig en fullständig fysiologisk dualism — en principiell motsats
mellan den organiska och oorganiska naturen, mellan mekaniska och vitala
processer, mellan materiell kraft och lifskraft, mellan kropp och själ. I början af
det 19:e århundradet blef denna vitalism grundligen stadfäst i Frankrike genom Louis
Dumas och i Tyskland genom Reil. En vacker och praktisk framställning af
densamma hade redan 1795 gifvits af Alexander Humboldt i dennes berättelse» Rodos’
genius — med kritiska anmärkningar upprepad i hans »Ansichten der Natur.»
Lifvets mekanism (monistisk fysiologi). Radan under den första hälften
af det 17:de århundradet hade den berömda fllosofen Descartes med anledning
af Harvey’s upptäckt af blodomloppet uttalat den tanken, att människans liksom
djurens kropp vore en invecklad maskin, hvars rörelser följa samma mekaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
