Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vår fosterhistoria - 5. Vår stamhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR STAMHISTORIA. 27
grundlagarna. Men äfven de cenogenetiska anpassningsföreteelserna, bildningen
af d2 försvinnande embryonalorganen — af de karaktäristiska fosterhöljen och
framför allt af placentan — gifva oss helt bestämda upplysningar om vår nära
stamsläktskap med primaterna.
FEMTE KAPITLET.
Vår stamhistoria.
Monistiska studier öfver människans ursprung och härstamning från
ryggradsdjuren, närmast från herredjuren.
Innehåll: Människans ursprung. Mytisk skapelsehistoria. Moses och Linné. De konstanta
arteruas skapelse. Läran om katastroferna, Cuvier. Transformism, Goethe (1790). Decendensteorin,
Lamarck (1809). Sellektionsteorin, Dirwin (1859). Stamhistoria (fylogeni), 1866. Stamträd. Generell
morfologi. Naturlig skapelsehistoria. Systematisk fylogeni. Biogenetisk gruudlag. Antropogeni.
Mänriskans härstamning från apan. Pithecoid-teori. Dubois’ fossila pithecanthropus (1894).
Bland de stora grenarna på biologins lefvande träd, är den yngsta den
naturvetenskap, som vi kalla stamhistoria eller fylogeni. Den har utvecklat sig långt
senare och under långt större svårigheter, än dess naturliga syster, fosterhistorien,
eller ontogenin. Denna senares uppgift är kunskapen om de hemlighetsfulla
företeelserna, genom hvilka de organiska individerna, djurens och växternas
enskilda väsen utveckla sig ur ägget. Stamhistorien har till uppgift att besvara
den långt dunklare och svårare frågan: »Huru ha de organiska species, djurens
och växternas särskilda arter uppstått?»
Ontogenin (såväl foster-, som förvandlingsläran) kunde, för att lösa sin
närmast liggande uppgift, omedelbart beträda iakttagelsens empiriska väg. Den
behöfde endast dag för dag och timme för timme följa de synliga ombildningarna,
som den organiska grodden undergår inom den korta tiden under utvecklingen
ur ägget. Långt svårare var ifrån början fylogenins mera aflägset liggende
uppgift, ty den succesiva ombildningens långsamma förlopp, som åtadkommer djur-
och växtarternas uppkomst, försiggår omärkligt under loppet af årtusenden och
årmillioner. Att omedelbart iakktaga den är möjligt endast inom mycket trånga
gränser, och den vida större delen af dessa historiska företeelser kan endast på
indirekt väg uppdagas: genom kritisk reflexion, genm jämförande användning af
empiriska urgrunder, som tillhöra mycket olika områden, såsom paleontologin,
onthogenin och morfologin. Därtill kom också det mäktiga hindret, som för den
naturliga stamhistorien restes genom den nära förbindelse, i hvilken
»skapelsehistorien» sattes med öfvernaturliga myter och religiösa dogmer. Det är för
den skull begripligt, att den sanna stamhistoriens vetenskapliga existens först
under de senare 40 åren kunde befästas och betryggas under svåra strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
