Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Vår stamhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELEKTIONS-TEORIN. 41
icke endast den stora förtjänsten att hafva samlat de olika biologiska
forskningsområdenas resultat i descendensteorins gemensamma brännpunkt, och att därigenom
hafva gifvit dem en enhetlig förklaring, utan han upptäckte också i selektionsprincipen
transformationens direkta orsak, som Lamarck ännu hade saknat. Darwin, som
praktisk djuruppfödare, tillämpade det artificiella afvelsurvalets erfarenhetsrön
å organismerna i det fria naturtillståndet och i »kampen om tillvaron» upptäckte
han det naturliga afvelsurvalets utgallrande princip; skapade han sin betydelsefulla
selektionsteori, den egentliga darwinismen. (Jämför därom Arnold Lang, Zur
Charakteristik der Forschungswege von Lamarck und Darwin. Jena (1889)
Stamhistoria (Fylogeni 1866). Bland de talrika och viktiga uppgifter, som
Darwin uppställde för den moderna biologin, var reformen af det zoologiska och
botaniska systemet en af de närmast-liggande. Om de otaliga djur- och
växtarterna icke »skapats» genom öfvernaturliga underverk, utan utvecklats genom
naturlig ombildning, så framstod också deras »naturliga system» såsom deras
»stamträd». Det första försöket att omgestalta systemet i denna bemärkelse företog
jag själf (1866) i min »Organismernas generella morfologi». Första bandet till
detta verk (allmän anatomi) behandlade den »mekaniska vetenskapen om de
utvecklade formerna». Den systematiska inledningen i den senare utgjordes af
en »genealogisk öfversikt öfver organismernas naturliga system». Ditintills hade
man med »utvecklingshistoria» såväl inom zoologin som inom botaniken uteslutande
förstått de organiska individernas utveckling (embryologi och metamorfoslära).
Jag framställde däremot den åsikten, att mot denna groddhistoria (ontogeni)
stode stamhistorien (fylogeni), såsom andra lika berättigadt och nära förbunden.
Båda dessa utvecklingshistoriens grenar stå enligt min uppfattning i intimaste
orsaksammanhang; denna beror på ärftlighets- och anpassningslagarnas
växelverkan; ett sammanhang som i min »biogenetiska grundlag» funnit sitt precisa
och omfattande uttryck.
Naturlig skapelseuistoria (1868). Emedan de nya, i den generella
morfologin» nedlagda åskådningarna oaktadt sin strängt vetenskapliga affattning hos
sakkunniga fackmän funnit mycket litet beaktande och ändå mindre bifall,
försökte jag, att i ett mindre, mera populärt hållet verk göra den viktigaste delen
däraf tillgänglig för en större mera bildad läsekrets. Detta skedde 1868 i,
»Naturlig skapelsehistoria», (allmänfattliga vetenskapliga föredrag öfver utvecklingsläran
i allmänhet och särskildt öfver Darwins, Goethes och Lamarcks). Om den
framgång, hvilken jag hoppades vinna genom den »Generella morfologin» icke på
långt när uppfyllde mina berättigade förväntningar, så gick tvärtom den som
jag vunnit med min, »Naturlig skapelsehistoria», långt öfver mina förväntningar.
Under loppet af 34 år utkommo däraf tio nybearbetade upplagor och
öfversättningar till 12 olika språk. Trots sina stora brister har denna bok likväl
kunnat bidraga mycket, att utbreda vår moderna utvecklingsläras grundidéer i
större kretsar. Förvisso kunde jag därstädes endast i allmänna konturer antyda
mitt hufvudsyfte, det naturliga systemets fylogenetiska ombildning, men den
därstädes saknade utförliga motiveringen af det fylogenetiska systemet har jag
senare nedlagt i ett större arbete den »Systematiska fylogenin» (utkast till ett
naturligt system för organismerna på grund af deras stamhistoria). Dess första
band (1894) behandlar protisterna, och växterna; dess andra (1896) de
ryggradslösa djuren, dess tredje (1895) ryggradsdjuren. De mindre och större gruppernas
stamträd har jag där fört så långt fram, som mina kunskaper om de tre stora
»stamurkunderna», paleontologin, ontogenin och morfologin, tillåtit mig detta.
Biogenetisk grundlag. Det nära sammanhang mellan orsakerna, som enligt
min öfvertygelse finnes hos den organiska utvecklingshistoriens båda grenar,
framhöll jag redan i den generella morfologin (i slutet af 5:te boken) såsom ett
af transformismens viktigaste begrepp och gaf häråt ett precist uttryck i flera
»teser om den biontiska och fyletiska utvecklingens kausalnexus:» »ontogenesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
