Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Själens skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRNIMMELSERNAS SKALA. — RÖRELSERNAS SKALA. 55
afskilda nerver och sinnesorgan, har psykoplasman ännu icke nått någon
själfständig differensiering som hos växterna. Hos de encelliga protisterna slutligen
är psykoplasman antingen identisk med den enkla cellens hela lefvande
protoplasma eller med en del af densamma. I alla fall, såväl på den lägsta som på
den högsta graden af den psykologiska skalan, är en viss kemisk sammansättning
af psykoplasman, och en viss Jysikalisk beskaffenhet hos densamma, oumbärlig
om »själen» skall fungera eller arbeta. Detta gäller likaså om den plasmatiska
förnimmelsens och rörelsens elementära själsverksamhet hos protozoerna, som om
sinnesorganens och hjärnans sammansatta funktioner hos de högre djuren med
människan i spetsen. Psykoplasmans arbete, som vi kalla för själ är alltid
förknippad med ämnesomsättningar.
Förnimmelsernas skala. Alla lefvande organismer, utan undantag, hafva
förnimmelser. De urskilja tillstånden hos den yttre världen, som omgifver dem
och reagera däremot genom vissa förändringar i sitt inre. Ljus och värme, tyngd,
kraft och elektricitet, mekaniska processer och kemiska företeelser i omgifningen
verka som retningar på den känsliga psykoplasman och framkalla förändringar i
dess molekylära sammansättning. Såsom hufvudgrader för dess känslighet eller
sensibilitet skilja vi mellan följande fem grader:
I. På organisationens lägsta skalagrad är hela psykoplasman som sådan
känslig och reagerar mot de inverkande retningarna, så t. ex. hos de lägsta
protisterna, hos många växter och en del af de ofullkomligaste djuren. II. På
andra skalagraden börja vid kroppens yta enkla indifferenta sinnesverktyg att
utveckla sig i form af plasmahår och pigmentfläckar, såsom förelöpare till
känsloorgan och ögon; så t. ex. hos en del af de högre protisterna, men äfven hos
många lägre djur och växter. III. På den tredje skalagraden hafva af dessa
enkla grundanläggningar genom diferensiering utvecklat sig specifika sinnesorgan
med egendomlig anpassning, nämligen luktens och smakens kemiska verktyg,
känslosinnets och värmesinnets, luktens och synens fysikaliska organ. Dessa
högre sinnens »specifika energi» är icke någon ursprunglig egenskap hos
desamma, utan hafva gradvis förvärfvats genom funktionell anpassning och progressiv
ärftlighet. IV. På fjärde skalagraden uppträder nervsystemets centralisation eller
integration och därmed samtidigt förnimmelsens; genom associon af de förut
issolerade eller lokaliserade förnimmelserna uppstå föreställningar, som närmast ännu
förblifva omedvetna, som fallet är hos många lägre och högre djur. V. På femte
skalagraden utvecklar sig genom återspegling af förnimmelserna i en central del
af nervsystemet den högsta psykiska funktionen, den medvetna förnimmelsen, som
fallet är hos människan och de högre ryggradsdjuren, sannolikt äfven hos en del
af de högre ryggradslösa djuren, i synnerhet leddjuren.
Rörelsernas skala. Alla lefvande naturkroppar, utan undantag, äro
spontant rörliga, i motsats till de stela och orörliga oorganiska (kristallerna) d. v. s.
det försiggår i den lefvande psykoplasman lägeförändringar af smådelarna, på
grund af inre orsaker, som grunda sig på själfva dess kemiska konstitution.
Dessa aktiva vitala rörelser kunna delvis direkt iakttagas, men till en del endast
upptäckas indirekt på grund af deras verkningar. Vi urskilja fem grader däraf.
I. På det organiska lifvets nedersta skalagrad, hos chromacéerna, många
protofyter och lägre metafyter, iakttaga vi endast de tillväxtrörelser, som
tillhöra alla organismer gemensamt. Desamma försiggå vanligtvis så långsamt, att
man icke omedelbart kan iakttaga dem, utan endast indirekt sluta sig till dem
ur deras resultat, ur förändringarna i den växande kroppens storlek och gestalt.
II. Många protister, i synnerhet encelliga alger ur diatoméernas och
desmidiacéernas grupp röra sig krypande eller simmande framåt genom secretion, genom
ensidig afsöndring af en slemmig massa. III. Andra i vattnet sväfvande
organismer t. ex. många radiolarier, syphonophorer, ktenophorer o. a. röra sig upp och
ner i det de förändra sin specifika vikt, än genom osmos, än genom att afsöndra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
