Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Själens skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 SJUNDE KAPITLET.
eller utstöta luft. IV. Många växter, i synnerhet de känsliga mimosorna och
andra papilionacéer utföra rörelser med bladen eller andra delar, medelst
turgorväxlingen d. v. s. de förändra protoplasmans spänning och därmed också dess
tryck på den omslutande elastiska cellväggen. V. De viktigaste af alla organiska
rörelser äro kontraktionsföreteelserna d. v. s. gestaltförändringar å kroppsytan,
hvilka äro förbundna med ömsesidiga lägeförskjutningar af deras delar. De
förlöpa alltid med två olika tillstånd eller faser hos rörelsen; kontraktionsfasen
(sammandragning) och expansionsfasen (utvidgning). Såsom fyra olika former af
plasmakontraktionen skiljas mellan Va: de amöboida rörelserna (hos rhizopoder,
blodceller, pigmentceller o. s. v.); Vb: de liknande plasma-strömningarna i det
inre af slutna celler; V c: flimmerrörelsen (gisselrörelsen och ögonhårsrörelsen) hos
infusorier, spermier, flimmerepitel-celler, och slutligen V d: muskelrörelsen (hos de
flesta djur).
Reflexernas skala. (Reflektoriska företeelser, reflexrörelser o. s. v.) Den
elementära själsverksamhet, som uppstår genom förbindelse af förnimmelse och
rörelse kalla vi (i vidsträcktaste bemärkelse) för reflex eller reflektiv funktion
(reflektorisk förrättning) eller, ännu bättre för reflexhandling. Rörelsen — af hvilket
slag den vara månde — ter sig här som en omedelbar följd af retningen, som
framkallat förnimmelsen. Man har därför också i enklaste fallet (hos protister)
korteligen betecknat den som »retningsrörelse». All lefvande plasma äger
retbarhet (rritabilitet); hvarje fysikalisk eller kemisk förändring hos den omgifvande
yttervärlden kan under vissa omständigheter verka som en retning på
psykoplasman och framkalla eller utlösa en rörelse. Vi skola senare se hur utlösningens
viktiga fysikaliska begrepp omedelbart förbinder de enklaste organiska
reflexhandlingar med liknande mekaniska rörelseförlopp i den oorganiska naturen (t. ex.
vid krutexplosion genom en gnista, och dynamit-explosion genom en stöt). Vi
skilja i reflexernas skala mellan följande sju grader:
I. På organisationens lägsta skalagrad. hos de lägsta protisterna, utlösa
yttervärldens retningar (ljus, värme, elektricitet o. s. v.) i den indifferenta
protoplasman endast de oumbärliga inre rörelserna af tillväxten och ämnesomsättningen,
hvilka äro gemensamma för alla organismer och oumbärliga för deras bevarande.
Detsamma gäller om de flesta växter.
II. Hos många protister med fri rörelse (i synnerhet amöbor, heliozoer och
öfver hufvud taget rhizopoder) framkalla yttre retningar på hvarje ställe af den
encelliga kroppens nakna yta yttre rörelser hos densamma, som yttra sig i
formföräudring och ofta äfven i ortsförändring (amöboida rörelser, pseudopodbildning,
utsträckandet och indragandet af skenfötter). Dessa obestämda, föränderliga
plasmafortsättningar utgöra ännu inga beständiga organ. På samma sätt yttrar
sig den allmänna organiska retbarheten såsom indifferent reflex också hos de känsliga
»mimosorna» och de lägsta metazoerna. Hos dessa mångcelliga organismer kunna
retningar fortledas från den ena cellen till den andra, emedan alla celler
sammanhänga genom fina utlöpare.
III. Många protister, i synnerhet högre utvecklade protozoer, afsöndra på sin
encelliga kropp redan två slags organantydningar af enklaste slag; sensibla
känsloorgan och motoriska rörelseorgan; båda verktygen äro direkta yttre fortsättningar
af protoplasman. Retningen, som träffar de förra fortledes omedelbart genom
den encelliga kroppens psykoplasma till de senare, och åstadkommer deras
sammandragning. Synnerligen tydligt kan denna företeelse iakttagas och äfven
experimentalt fastställas hos många fiastsittande infusorier (t. ex.
poteriodendronbland flagellaterna, vorticella bland ciliaterna). Den svagaste retning, som träffar de
mycket känsliga flimmerhåren (gisslen eller cilierna) vid cellens fria ända,
åstadkommer genast en kontraktion af ett trådformigt skaft vid den andra fastväxta.
ändan. Man betecknar denna företeelse såsom »enkel reflexbåge».
IV. Till alla dessa tilldragelser i infusoriernas encelliga organism, sluter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
