Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Själens skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILJANS SKALA. — VILJE-FRIHET. 63
stånd i de encelliga protisternas psykoplasma med lidelsernas högsta
utvecklingsformer hos människan, hvilka utspelas i gangliecellerna i stora hjärnans bark.
Att äfven dessa senare absolut äro underkastade de fysikaliska lagarna har redan
den store Spinoza framställt i sin berömda » Sinnesrörelsernas statik».
Viljans skala. Viljans begrepp är liksom andra psykologiska grundbegrepp-
(liksom begreppen om föreställning, själ, ande o. s. v.) underkastadt de mest.
olika tydningar och definitioner. Än betraktas viljan i dess vidsträcktaste
bemärkelse såsom kosmologiskt attribut: »Världen som vilja och föreställning»
(Schopenhaner), än i inskränktaste bemärkelse såsom ett antropologiskt attribut,
såsom en egenskap uteslutande hos människan. Det sistnämnda gäller t. ex. om
Descartes, för hvilken djuren äro vilje- och känslolösa maskiner. I vanliga
språkbruket härledes ju viljan från de frivilliga rörelsernas företeelse och betraktas
sålunda som en själsverksamhet hos de flesta djuren. Undersöka vi viljan i
den jämförande fysiologins och utvecklingshistoriens ljus, så komma vi — liksom
vid förnimmelsen — till den öfvertygelsen, att den är en allmän egenskap hos:
den lefvande psykoplasman. De automatiska rörelserna liksom reflexrörelserna,
som allmänt iakttagas redan hos de encelliga protisterna, te sig för oss som en
följd af sträfvanden, hvilka oskiljaktigt äro förenade med själfva
lifsbegreppet-Äfven hos växterna och de lägsta djuren te sig dessa sträfvanden eller tropismer
såsom totalresultat af alla enskilda förenade cellers sträfvanden.
Först när det »trecelliga reflexorganet» utvecklar sig (sid. 57), när mellan den
sensibla sinnescellen och den motoriska muskelcellen den själfständiga tredje
cellen — »själscellen» eller gangliecellen» — inskjutes, kunna vi erkänna dessa
såsom viljans själfständiga elementarorgan. Men viljan är här, hos de lägre
djuren för det mesta ännu omedveten. Först när hos de högre djuren
medvetandet utvecklar sig såsom subjektiv spegling af objektiva företeelser i
själscellernasneuroplasma, uppnår viljan detta högsta trappsteg, som kvalitativt jämnställer den
med den mänskliga viljan. I det vanliga språkbruket använder man för detta.
tillstånd uttrycket »frihet». Dess fria utveckling och verkan synes oss desto mer
imposanta, ju mera muskelsystemet och sinnesorganen utveckla sig med den fria
och snabba rörelsen och i förening därmed äfven hjärnans tankeorgan.
Viljefrihet. Problemet om den mänskliga viljans frihet är af alla
världsgåtor den som af ålder mest sysselsatt den tänkande människan och detta emedan
här, med frågans höga filosofiska intresse, samtidigt förknippar sig de
viktigasteslutsatser för den praktiska filosofin, för moralen, uppfostran, rättsskipning o. s. v.
Du Bois-Reymond, som behandlar denna världsgåta såsom den sjunde och sista.
af hans »sju världsgåtor» säger sålunda med rätta om viljefrihetens problem:
»Denna fråga, som berör en hvar, som skenbarligen är tillgänglig för alla, som
på det innerligaste är sammanflätad med det mänskliga samhällets grundvilkor
och på det djupaste ingriper i den religösa öfvertygelsen — denna fråga har i
andens och kulturens historia spelat en omätligt viktig roll och i dess
behandling afspeglar sig tydligen människoandens utvecklingsstadier. — Det finnes kanske
intet föremål för mänsklig eftertanke, öfver hvilket det skrifvits längre rader af
folianter, som aldrig mera öppnas och som multna i bibliotekens damm.» —
Denna frågas stora vikt träder också därigenom klart i dagen att Kant ställde
öfvertygelsen om »viljefriheten» omedelbart bredvid den om »själens odödlighet»
och bredvid »tron på Gud». Han betecknade dessa tre stora frågor såsom »detf
praktiska förnuftets» tre oumbärliga »postulat,» sedan han förut klart ådagalagt.
att deras realitet icke stod till att bevisa i det rena förnuftets ljus! Det
märkvärdigaste i den storartade och i hög grad förvirrade striden om viljans frihet.
är måhända det faktum, att den förnekas icke blott af högst kritiska filosofer,
utan äfven af de extremaste motsatserna, men lika fullt än i dag bejakas af de
flesta människor såsom varande själfklar. Framstående lärare inom den kristna
kyrkan såsom kyrkofadern Augustinns och reformatorn Calvin förneka viljans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
