Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Själens groddhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ÅTTONDE KAPITLET.
Själsursprungets mytologi. De närmare upplysningar, som vi på sista
tiden genom den jämförande etnologin vunnit om såväl de äldre kulturfolkens
som de nutida naturfolkens mångfaldiga mytbildningar äro äfven för psykogenin
af stort intresse. Det skulle emellertid föra oss för långt om vi här inläte oss
därpå. Vi hänvisa i stället till Adalbert Svobodas förträffliga arbete: »Trons gestalter»,
(1857). Med hänsyn till deras vetenskapliga eller poetiska innehåll kunna de
beträffande psykogenetiska myterna ordnas i följande fem grupper: I.
Själsvandringens myt: själen lefde förut i en annan djurkropp och kom först från
denna till människokroppen. De egyptiska prästerna t. ex. påstodo, att
människosjälen efter kroppens död genomvandrade alla djurarter men efter 3,000 år
återvände till en människokropp. II. Själsinplantningens myt: själen existerade
själfständigt på en annan plats i en psykogenetisk förrådskammare (måhända
i något slags groddsömn eller latent lif); den hämtas af en fågel (tänkt som en
örn men vanligen som en »stork») och insättes i människokroppen. III.
Själsskapelsens myt: den gudomlige skaparen tänkt såsom personlig »gudfader» skapar
själarna, håller dem i förråd, ömsom i en själs-damm (lefvande som plankton),
ömsom på ett själs-träd (såsom frukter af en fanerogam-växt); skaparen tager
dem härifrån och insätter dem (under aflingsakten) i den mänskliga grodden.
IV. Själsinkapslingens myt: (af Leibniz, redan förut omnämnd). V. Själsdelningens
myt (af Rudolf Wagner, 1855; antagen äfven af andra fysiologer): under
aflingsakten klyfver sig en del af de båda (immateriella!) själar, som bebo de båda
kopulerande föräldrarnas kroppar, den moderliga själsgrodden rider på äggcellen
den faderliga på det rörliga sädesdjuret; i det att dessa båda groddceller
sammansmälta, sammanväxa också själarna, som ledsaga dem, till att bilda en ny
immateriell själ.
Själsursprungets fysiologi. Ehuru de anförda dikterna om den enskilda
människosjälens uppkomst ännu i dag äga mycket stor utbredning och
erkännande, har deras rent mytologiska karaktär numera dock säkert bevisats. De
högst intressanta och beundransvärda undersökningar, som under loppet af de
sista 28 åren företagits angående de finare förloppen vid äggets befruktning och
groende hafva gifvit det resultatet, att dessa hemlighetsfulla företeelser samtliga
höra hemma inom cellfysiologins område (jfr. ofvan sid. 27). Såväl det kvinnliga
groddanlaget — ägget — som den manliga befruktningskroppen — spermium
eller sädeselement — äro enkla celler. Dessa lefvande celler äga en summa af
fysiologiska egenskaper, som vi sammanfatta under begreppet cellsjälen, liksom
hos de permanent encelliga protisterna (jfr sid. 27). Båda slagen könsceller äga
rörelsens och förnimmelsens förmåga. Den ungdomliga äggcellen eller »urägget»
rör sig som en amöba; de mycket små sädeskropparna eller spermier, hvilka
finnas i milliontals i hvarje droppe af den slemmiga manliga säden (sperma)
äro gisselceller och röra sig medelst sitt svängande gissel lika lifligt simmande
i sperma som de vanliga gisselinfusorierna (flagellater).
När nu de båda slagen celler tillföljd af parningen sammanträffa med
hvarandra eller när de genom artificiell befruktning (t. ex. hos fiskar) bringas i
beröring med hvarandra, draga de sig ömsesidigt till hvarandra och lägga sig fast
intill hvarandra. Orsaken till denna cellulärattraktion är en kemisk, med lukt
eller smak besläktad sinnesverksamhet hos plasman, hvilken vi beteckna med
»erotisk kemotropism»; man kan också rent af »såväl i kemins som i
romankärlekens mening» kalla den för »cell-valfrändskap» eller »sexuell cellkärlek».
Spermans talrika gisselceller simma lifligt mot den lugna äggcellen och försöka
att intränga i dess kropp. Som Hertwig (1875) har visat, lyckas det normalt
endast en enda lycklig friare att verkligen nå det efterlängtade målet. Så snart
detta gynnade »sädesdjur» borrat sig in med »hufvudet» (d. v. s. cellkärnan) i
äggcellens kropp, afsöndras från äggcellen ett tunnt slemlager, hvilket hindrar
andra manliga celler att tränga in. Endast då Hertwig genom sänkandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
