Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Själens groddhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLSURSPRUNGETS FYSIOLOGI. 67
temperaturen försatte äggcellen i köld-stelhet eller bedöfvade den genom narkotiska
medel (kloroform, morfin, nikotin) uteblef bildningen af detta skyddshölje. Då
inträdde »öfverbefruktning eller polyspermi» och många sädestrådar borrade sig in
i den medvetslösa cellens kropp (Antropogeni sid. 54). Detta egendomliga faktum
vittnade också om en lägre grad af »cellulär instinkt» (eller åtminstone om specifik,
sinnlig, liflig förnimmelse) i de båda slagen könsceller och likaså om det viktiga
förlopp, som genast därpå försiggår i deras inre. De båda slagen af cellkärnor, den
kvinnliga äggkärnan och den manliga spermakärnan draga hvarandra ömsesidigt
till sig, närma sig hvarandra och sammansmälta fullständigt vid beröringen.
På så sätt ha ur den befruktade äggcellen uppstått dessa viktiga nya celler,
som vi kalla stamceller (cytula) och genom hvilkas upprepade delning hela den
mångcelliga organismen uppstår.
De psykologiska iakttagelser, hvilka följa af dessa märkvärdiga, först under
de senaste 28 åren säkert iakttagna befruktningsförhållanden äro utomordentligt
viktiga och hittills långt ifrån uppskattade till deras fulla värde. Vi
sammanfatta de väsentligaste slutsatserna i följande fem satser: I. Hvarje
människoindivid är, liksom hvarje annat högre djur, i början af sin tillvaro en enkel cell.
II. Denna stamcell (cytula) uppstår öfverallt på samma sätt, genom
sammansmältning eller kopulation af två skilda celler af olika ursprung, den kvinnliga
äggcellen (ovulum) och den manliga spermacellen (spermium). III. Båda
könscellerna äga en olika »cellsjäl» d. v. s. båda utmärka sig genom en särskild form
af förnimmelse och rörelse. IV. I befruktningsögonblicket sammansmälta icke
blott de båda könscellernas plasmakroppar och deras kärnor utan äfven deras
»själar»; d. v. s. de spännkrafter, som innehållas i båda och hvilka oskiljaktigt
äro bundna vid plasmans materia, förena sig till bildning af en ny kraft, den
nybildade stamcellens själsgrodd. V. på grund häraf äger hvarje person andliga
och kroppsliga egenskaper från båda föräldrarna; genom ärftlighet öfverför
äggcellens kärna en del af moderns och spermacellens kärna en del af faderns
egenskaper.
Genom dessa på empirisk väg vunna erfarenheter om aflingsföreteelsen
fastställes vidare det högst viktiga faktum, att hvarje människa liksom hvarje
annat djur har en början på sin individuella tillvaro. De båda sexuella
cellkärnornas fullkomliga sammansmältande beteckna hårfint det ögonblick, då icke
blott den nya stamcellen utan också dess »själ» uppstår. Redan enbart genom
detta faktum vederlägges den gamla myten om sjålens odödlighet, till hvilken vi
senare skola återkomma. Vidare vederlägges därigenom den ännu mycket utbredda
vidskepelsen, att människan har den »kärleksfulle gudens nåd» att tacka för sin
individuella existens. Orsaken till densamma är fastmer endast och allenast
de båda föräldrarnas »Eros», denna mäktiga på alla mångcelliga djur och växter
gemensamma könsdrift, som drifver dem att para sig. Men det väsentligaste
vid denna fysiologiska process är icke, som man förut antog, »omfamningen»
eller den därmed förknippade kärleksleken utan endast och allenast den manliga
spermars införande i de kvinnliga könskanalerna. Endast därigenom blir det
hos de på land boende djuren möjligt för den befruktade säden, att komma
tillsammans med den lösgjorda äggcellen (hvilket hos människan vanligen sker
i lifmodern). Hcs de lägre i vattnet lefvande djuren (t. ex. fiskar, musslor,
medusor) tömmas båda slagen af mogna könsprodukter helt enkelt i vattnet,
hvarest deras sammanträffande öfverlämnas åt slumpen; dessutom saknas en
egentlig parning, och därmed bortfalla samtidigt kärlekslifvets sammansatta,
psykiska funktioner, som hos de högre djuren’ spela en så stor roll. Därför
saknas också hos alla lägre icke kopulcrande djur dessa intressanta organ, hvilka
Darwin betecknat sasom »sekundära sexual-karaktärer», produkter af det könsliga
afvelsurvalet: mannens skägg, hjortens horn, paradisfåglarnas och många höns.
fåglars praktfulla fjäderbekl läådnad, liksom manga andra kännetecken hos hannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
