Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Själens stamhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 NIONDE KAPITLET.
första plasmofagerna med animalisk ämnesomsättning, således protozoer eller
»urdjur». Denna metasitism »ämnesomsättningens omvändning» utgjorde ett viktigt
psykologiskt framsteg, ty därmed började utvecklingen af dessa djursjälens
karaktäristiska företräden, hvilka ännu saknas hos växtsjälen.
Den djuriska cellsjälens högsta utveckling anträffa vi i ciliaternas eller
ögonhårinfusoriernas klass. När vi jämföra denna med den motsvarande
själsverksamheten hos högre mångcelliga djur, så förefaller det som någon psykologisk
skillnad knappast skulle finnas; de könsliga och motoriska organellerna hos
dessa protozoer synas uträtta detsamma, som dessa metazoers sinnesorgan, nerver
och muskler. Man har t. o. m. i infusoriernas stora cellkärna (meganucleus) velat
se ett själsverksamhetens centralorgan, som i deras encelliga organism spelar en
liknande roll som hjärnan i de högre djurens själslif. Emellertid är det mycket
svårt att afgöra, huruvida dessa jämförelser äro berättigade, hvarför också de
speciella infusoriekännarnas åsikter mycket skilja sig ifrån hvarandra. Somliga
uppfatta alla deras spontana kroppsrörelser såsom automatiska eller impulsiva
och alla retningsrörelser såsom reflexa. Andra däremot se däri delvis
godtyckliga och afsiktliga rörelser. Under det de senare tillerkänna infusorierna ett
visst medvetande, en enhetlig föreställning om »jaget», förnekas detta af de
förra. Hur man än vill afgöra denna högst svåra fråga, står dock så mycket fast,
att dessa encelliga protozoer visa oss en högst utvecklad cellsjäl, som är af
högsta intresse för bedömandet af våra äldsta encelliga förfäders psyke.
II. Cellföreningssjäl eller cönobialpsyke (cœnopsyke); den Jyletiska
psykogenesis andra hufvudgrad. Den individuella utvecklingen börjar hos människan,
liksom hos alla andra mångcelliga djur, med en enkel cells upprepade delning.
Stamcellen (cytula) eller den »befruktade äggcellen» sönderfaller därpå genom den
vanliga indirekta celldelningens förlopp i två dotterceller; under det att denna
tilldragelse upprepas uppstå (vid »ekval äggdelning») efter hvarandra 4, 8, 16,
32, 64 lika »delningsceller eller blastomerer». Vanligtvis (d. v. s. hos flertalet
djur) träder i stället för denna ursprungliga, likformiga celldelningen förr eller
senare en olikformig förökning. Resultatet är emellertid i alla fall detsamma
nämligen: bildandet af en (merendels klotformig) hop eller en samling af
indifferenta (ursprungligen likartade) celler. Vi kalla detta tillstånd för mullbärsskedet
(morula). Vanligtvis samlar sig då i det inre af detta mullbärsformiga
cellaggregat en vätska; tillföljd däraf förvandlar det sig till en klotformig liten blåsa;
alla celler träda fram till dess yta och ordna sig i ett enkelt cellskikt,
groddhinnan (blastoderma). Den på så sätt uppkomna ihåliga kulan är det betydelsefulla
tillstånd som benämnes med groddblåsa (blastula eller blastosphaera).
De psykologiska fakta, hvilka vi omedelbart kunna iakttaga vid bildandet
af blastulan, äro dels rörelse och dels förnimmelse hos denna cellförening.
Rörelserna delas i två grupper: 1, de inre rörelserna, som öfverallt på väsentligt
samma sätt upprepas vid den vanliga (indirekta) celldelningens förlopp
(bildandet af kärnspole, mitos, karyokines o. s. v.); 2, de yttre rörelserna, som träda i
dagen i de sällskapliga cellernas lägeförändring och deras gruppering vid bildandet
af blastodermat. Vi uppfatta dessa rörelser som ärftliga (herediva) och
omedvetna, emedan de öfverallt på samma sätt betingas genom ärftlighet från
protisternas äldre an-serier. Förnimmelserna kunna likaledes urskiljas i två grupper:
1, de enskilda cellernas förnimmelser, hvilka yttra sig i bevarande af deras
individuella själfständighet och deras förhållande till granncellerna (med hvilka de
stå i kontakt och delvis genom plasmabryggan i direkt förbindelse); 2, hela
cellföreningens eller cönobiums enhetliga förnimmelse, som träder i dagen i blastulans
individuella gestaltning såsom ihålig kula.
Den biogenetiska grundlagen lämnar oss förklaring på orsaken till
blastulabildningens uppkomst, i det den genom ärftlighet förklarar företeelserna, som vi
omedelbart kunna iakttaga, och hänför desamma till motsvarande historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
