Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Själens stamhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CELLFÖRENINGSSJÄL. 75
tilldragelser, som ursprungligen försiggått vid uppkomsten af de äldsta
protistcönobier — blastæaderna —. Den fysiologiska och psykologiska insikten i dessa,
den äldsta cellassocionens viktigaste processer vinna vi genom iakttagelse och
experiment på de ännu i våra dagar lefvande cönobierna. Dylika beständiga
cellföreningar eller cellhorder (äfven kallade cellkolonier, cellförsamlingar eller
cellstockar) äro än i dag mycket utbredda såväl bland de plasmodoma urväxterna
(t. ex. paulotoméer, diatoméer, volvociner) som bland de plasmofaga urdjuren
(infusorier och rhizopoder). Hos alla dessa cönobier kunna vi redan skilja mellan
två olika grader af psykisk verksamhet: I. Cellsjälen hos de enskilda
cellindividerna (såsom »elementarorganismer») och II. Cönobialsjälen hos hela
cellföreningen.
III. Väfnadssjäl (histo-psyke); den Jyletiska psykogenesis’ tredje
hufvudgrad. Hos alla mångcelliga och väfnadsbildande växter (metafyter eller
väfnads-växter) och likaså hos väfnadsdjurens (metazoer) lägsta, nervlösa klasser,
måste vi i första rummet skilja mellan två olika former af
själsverksamhet, nämligen a: de enskilda cellernas psyke, af hvilka väfnaderna äro
sammansatta och b: själfva väfnadernas psyke eller »cellstatens» psyke, som bildas
af desamma. Denna väfnadssjäl är öfverallt den högre psykclogiska funktion,
som låter den sammansatta, mångcelliga organismen synas som enhetlig bion
eller såsom »fJysiologisk individ» — såsom verklig »cellstat» —. Den behärskar
de sociala cellernas alla enskilda »cellsjälar», hvilka såsom afhängiga statsborgare
utgöra denna enhetliga själsstat. Denna psykes fundamentala duplicitet hos
metafyterna och hos de lägre nervlösa metazoerna är mycket viktig. Den bevisas
omedelbart genom fördomsfri iakttagelse och lämpliga försök. För det första
äger nämligen hvarje enskild cell sin egen förnimmelse och sin egen rörelse, och
för det andra visar hvarje väfnad och hvarje organ, som sammansättes af ett
antal likartade celler, sin särskilda retbarhet och psykiska enhet (t. ex. pollen
och frömjölskärl).
III a. Växtsjälen (phydopsyke), är för oss inbegreppet af hela den samlade
psykiska verksamheten hos de väfnadsbildande mångcelliga växterna (metafyter,
sedan de encelliga protofyterna uteslutits); den har intill våra dagar förblifvit
ett föremål för de mest olika omdömen. Förr fann man vanligtvis en
hufvudskillnad mellan växter och djur däri, att man i allmänhet tillskref de senare
en själ, de förra däremot icke. Emellertid ledde en fördomsfri jämförelse mellan
högre växters och lägre djurs retbarhet och rörelser redan i början af det 19:de
århundradet enstaka forskare till den öfvertygelsen, att bådadera likformigt måtte
vara begåfvade med själ. Senare uppträdde i synnerhet Fechner, Leitgeb och
andra, lifligt för antagandet af en »växtsjäln. En djupare förståelse däraf
förvärfvades först sedan det genom cellteorin 1838 påvisades, att växter och djur hade
samma elementarstruktur, och sedan genom Max Schultzes (1859) plasmateori,
att samma förhållande funnits hos den aktiva lefvande protoplasman hos dem
båda. Den nyare jämförande fysiologin (sedan 30 år) visade därefter, att
det fysiologiska förhållandet mot olika retningar (ljus, elektricitet, värme, tyngd,
friktion, kemiska inflytanden o. s. v.) är alldeles liknande hos många växters
och djurs »känsliga» kroppsdelar, och att äfven de reflexrörelser, som framkalla
dessa retningar hafva ett absolut liknande förlopp. Om man därför tillskrifvit
dessa verksamhetsyttringar hos lägre, nervlösa metazoer (svampar, polyper)
närvaron af en särskild själ, så var man berättigad, att förutsätta tillvaron af en
sådan äfven hos många — eller egentligen alla — metafyter, åtminstone hos de
mycket »känsliga» mimosorna, flugfångarna (dionæa drosera), och de talrika
kläng- och slingerväxterna.
Visserligen har den nyare växtfysiologin förklarat många af dessa
»retningsrörelser» eller tropismer rent fysikaliskt, genom särskilda förhållanden under
tillväxten, genom turgor- eller saftmängd-växlingar o. s. v. Dessa mekaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
