Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Själens stamhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* RYGGRADSDJURENS SJÄLSORGAN. 79
Det långa dorsala, cylindriska märgrör eller medullarrör, som uppstått på
detta sätt är absolut karaktäristiskt för ryggradsdjuren, öfverallt detsamma, under
den tidigare fosteranläggningen och den gemensamma grundvalen för själsorganets
alla olika former, som sedermera utveckla sig ur detsamma. Blott en enda
grupp af ryggradslösa djur visar en liknande bildning, nämligen de egendomliga
i hafvet lefvande manteldjuren (tunicata), kopelater, ascidier och thalidier. De visa
också i andra kroppsbyggnadens viktiga egendomligheter (i synnerhet i
chordas och gältarmens bildning), påfallande skiljaktigheter från de öfriga
ryggradslösa djuren och öfverenstämmelse med ryggradsdjuren. Vi antaga däriör
numera att båda djurstammarna, vertebrater och tunicater framgått ur en
gemensam äldre stamgrupp af vermalier, ur prochordonierna. En viktig skillnad mellan
de båda stammarna består däri, att manteldjurens kropp förblir oledad och
bibehåller en mycket enkel organisation (de flesta fastsitta senare på hafsbottnen
och tillbakabildas). Hos ryggradsdjuren däremot uppträder tidigt en
karaktäristisk inre ledindelning af kroppen, »urkotbildningen», (vertebratio). Denna
förmedlar sin organisms vida högre morfologiska och fysiologiska utbildning, hvilken
slutligen hos människan når högsta skedet af fullkomlighet. Den utpräglar sig
också tidigt redan i sitt märgrörs finare struktur, i utvecklingen af talrika,
segmentala nervpar, hvilka såsom ryggmärgsnerver eller »spinalnerver» gå till
de skilda kroppssegmenten.
Medullarrörets fyletiska bildningsgrader. Den långa stamhistorien för vår
»ryggradsdjurs-själ» börjar med det enklaste medullarröret hos de äldsta
skallesaknande ryggradsdjuren. Den leder oss genom en tidrymd af många millioner
år långsamt och så småningom fram till den mänskliga hjärnans komplicerade,
underbara byggnad, hvilken tyckes förläna berättigande åt denna högst utvecklade
form af primater, att intaga en fullkomlig undantagsställning i naturen. Som en
klar föreställning om denna vår fyletiska psykogenis långsamma och beständiga
gång utgör den första grundbetingelsen för en verklig naturenlig psykologi, så
synes det vara ändamålsenligt att indela denna väldiga tidrymd i ett antal
grader och hufvudafdelningar; i hvar och en af dem har likformigt med
nervcentrats struktur, äfven dess funktion, »psyke,» fullkomnats. Jag skiljer mellan
åtta sådana perioder i medullarörets fi ylogeni, som karaktäriseras af åtta olika
hufvudgrupper af ryggradsdjur, nämligen I. de skallelösa (acrania), II. rundmunnarna
(cyclostoma), III. fiskarna (pisces), IV. amfibierna (amfibia), V. de implacentala
däggdjuren (monotrema och marsupiala), VI. de äldre placentala däggdjuren, i
synnerhet halfaporna (prosimiae), VII. de yngre herredjuren, de äkta aporna (simiae)
VIII. människoaporna och människan (antropomorfa).
I. Första graden: skallelösa (acrania) representeras i nutiden endast af
lansettfisken (amfioxus), hvars själsorgan förblir stående på det enkla medullarrörets
ståndpnnkt och framställer en likformigt ledad ryggmärg, utan hjärna. II. Andra
graden: rundmunnar (cyclostoma), den äldsta gruppen af skalledjur (craniota) ännu
idag representerade af nejonögonen (petromyzontes) cch myxinoides. Hos dem
ansväller märgrörets främre ända till en blåsa, hvilken delar sig i fem efter
hvarandra liggande hjärnblåsor (stora hjärnan, mellanhjärnan, midthjärnan, lilla
hjärnan och bakhjärnan). Dessa fem hjärnblåsor bilda den gemensamma grunden,
ur hvilken utveckla sig samtliga skalledjurens hjärnor f o. m. nejonögonen upp
till människan. III. Tredje graden: urfiskarna (selachii) liknande nutidens hajar.
Hos dessa äldsta fiskar, från hvilka alla käkmunnar (gnathostoma) härstamma,
börjar en starkare söndring af de fem likartade hjärnblåsorna. IV. Fjärde
graden: amfjfibierna (amfibia). Med denna äldsta klass af ryggradsdjur, som bo
på land, och först uppträdde under stenkolsperioden, börjar fyrfotingarnas
(tetrapoda) karaktäristiska kroppsbildning och en motsvarande ombildning af
fiskhjärnan. Den fortskrider vidare hos deras permiska epigoner, reptilerna, hvilkas
äldsta representanter, stamreptilerna (tocosauria), äro alla amnioters gemensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
