Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Själens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ELFTE KAPITLET.
ELFTE KAPITLET.
Själens odödlighet.
Monistiska studier öfver tanatism och atanism. Kosmisk och personlig
odödlighet. Själssubstansens aggregationstillstånd.
Innehåll; Vidskepelsens citadell. Atanism och tanatism. Dödens individuella karaktär. De
encelligas (protisternas) odödlighet. Kosmisk och personlig odödlighet. Primär tanatism (hos
naturfolk). Sekundär tanatism (hos äldre och yngre filosofer). Atanism och religion. Odödlighetstrons
uppkomst. Kristlig atanism. Det eviga lifvet. Yttersta domen. Metafysisk atanism. Själssubstans.
Etersjäl. Lauftsjäl. Flytande och festa själar. Djursjälens odödlighet. Bevis för och emot atanismen.
Atanistiska illusioner. j
I det vi vända oss från den genetiska betraktelsen af själen, till den stora
frågan om hennes odödlighet, beträda vi detta vidskepelsens förnämsta område,
hvilket på sätt och vis utgör alla mystiska och dualistiska föreställningskretsars
oförstörbara citadell. Ty vid denna kardinalfråga knyter sig till de rent filosofiska
föreställningarna — mer än till något annat problem — den mänskliga personens
egoistiska intresse, hvilket till hvarje pris vill hafva garanti för sin individuella
fortvaro efter döden. Detta »högre själsbehof» är så mäktigt, att det kullkastar
det kritiska förnuftets alla logiska slutsatser. Medvetet eller omedvetet, utöfvar
den personliga odödlighetens dogm ett stort inflytande på de flesta människors
alla öfriga allmänna åsikter, och sålunda äfven på hela deras världsåskådning,
och till denna teoretiska villfarelse knyta sig praktiska slutsatser af den mest
vidtgående verkan. Det skall därför blifva vår uppgift, att kritiskt pröfva alla
sidor af denna viktiga dogm och att fastslå dess ohållbarhet gentemot den
moderna biologins empiriska rön.
Atanism och tanatism. För att erhålla ett kort och bekvämt uttryck för
de båda motsatta grundåskådningarna om odödlighetsfrågan, beteckna vi tron på
»människans personliga odödlighet» såsom atanism (härledt från Athanes eller
Athanatos — odödlig). Däremot kalla vi för tanatism (härledt från Thanatos —
död) den öfvertygelsen, att i och med människans död slockna icke blott alla
öfriga fysiologiska verksamheter, utan att äfven »själen» försvinner d. v. s. den
summa af hjärnfunktioner, som af den psykiska dualismen betraktas såsom ett
eget »väsen», oberoende af den lefvande kroppens öfriga lifsyttringar.
I det vi här beröra dödens fysiologiska problem, betona vi ännu en gång
denna organiska naturföreteelses individuella karaktär. Vi förstå med död
uteslutande upphörandet af lifsverksamheten hos den organiska individen, likgiltigt
hvilken individualitetens kategori, eller gradföljd, det ifråga varande enskilda
väsendet tillhör. Människan är död, när hennes person dör; likgiltigt om hon
icke efterlämnar några efterkommande, eller om hon aflat barn, hvilkas afkomma
fruktbart fortplanta sig genom många generationer. Man säger ju, i viss mening,
att stora mäns »ande» (t. ex. i en dynasti af framstående härskare, i en familj
af talangfulla konstnärer o. s. v.), fortlefver generationer igenom, och likaså säger
man att utmärkta kvinnors »själ» fortlefver ofta hos barn och barnbarnsbarn.
Men i dessa fall är det fråga om invecklade företeelser hos ärftligheten, vid hvilka
en lösgjord, mikroskopisk cell (faderns spermacell, moderns äggcell), öfverför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
