Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Själens medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDVETANDETS ONTOGENI. 89
nått »mogenhetsbetyget» så är i verkligheten hans medvetande långt ifrån moget,
och nu först börjar — i mångsidig beröring med den yttre världen —
»världsmedvetandet» att utveckla sig. Först nu, under det tredje årtiondet, mognar det
förnuftiga tänkandets fullständiga utbildning — och sålunda äfven medvetandets
— hvilken sedan vid normal utveckling under de följande tre årtiondena bär
sina mogna frukter. Vanligtvis med sjunde årtiondets början (än tidigare, än
senare) begynner sedan den högre andliga verksamhetens långsamma och succesiva
tillbakabildning, som karakteriserar gubbåldern. Minnet — receptionsförmågan
och intresset för särskilda ämnen — aftager allt mer och mer, hvaremot
produktionsförmågan, det mognade medvetandet och. det filosofiska intresset för
allmänna förhållanden ofta ännu länge bibehållas. Medvetandets individuella
utveckling under den tidigare ungdomen visar den biogenetiska grundlagens allmänna
giltighet, men äfven i senare år kan densamma ofta spåras på mångfaldiga sätt.
I alla händelser öfvertygar oss medvetandets ontogenesis klart och tydligt om
det faktum, att medvetandet icke är något »immateriellt väsen», utan en
fysiologisk funktion hos hjärnan, och att det sålunda icke heller utgör något
undantag från substanslagen.
Medvetandets fylogeni. Det faktum, att medvetandet, liksom alla andra
själsverksamheter, är bundet vid bestämda organs normala utbildning, och att
detsamma hos barnet — i sammanhang med dessa hjärnorgan — succesivt
utvecklar sig, ger redan i förväg vid handen, att detsamma äfven inom djurriket
har gradvist utvecklat sig historiskt. Så bestämdt vi också i princip måste
vidhålla en sådan medvetandets naturliga stamhistoria, så föga äro vi dock tyvärr i
stånd till, att djupare intränga i densamma och att däröfver uppställa speciella
hypoteser. Emellertid lämnar oss paleontologin likväl några intressanta
hållpunkter, hvilka icke äro utan betydelse. Påfallande är t. ex. hjärnans betydande
kvantitativa och kvalitativa utveckling hos de placentala däggdjuren inom
tertiärtiden. Hos många fossila skallar från denna tid äga vi noggrann kunskap om
den inre håligheten och erhålla därigenom säker upplysning om storleken, och
delvis äfven om byggnaden, hos den af skallen omslutna hjärnan. Då visar sig
nu inom en och samma legion (t. ex. hofdjuren, rofdjuren, herredjuren) ett
väldigt framsteg från de äldre eocena och oligocena till de yngre miocena och
pliocena representanterna för samma stam; hos de senare är hjärnan (i
förhållande till kroppsstorleken) 6 à 8 gånger så stor som hos de förra.
Också denna, medvetandets högsta utvecklingsgrad, som endast kan nås af
kulturmänniskan, har först så småningom och gradvis — just genom själfva
kulturens framsteg, — utvecklat sig från lägre tillstånd, såsom vi ännu i dag
kunna anträffa dem hos primitiva naturfolk. Detta visas redan genom en
jämförelse mellan deras språk, hvilket är nära förknippadt med jämförelsen af
begreppen. Ju högre begreppsbildningen utvecklar sig hos den tänkande
kulturmänniskan, ju mera hon blir i stånd till att ur talrika, olika enskildheter
sammanfatta de gemensamma kännetecknen och sortera dem under allmänna begrepp,
desto klarare och djupare blir hennes medvetande. đ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
