Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Själens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEVIS FÖR ATANISMEN. 97
lighetstron så skulle däraf framgå att icke en enda af dem är verkligt
vetenskaplig; ingen enda öfverensstämmer med de klara kunskaper, hvilka vi under
de senaste årtiondena vunnit genom den fysiologiska psykologin och
utvecklingsteorin. Det teologiska beviset, att en personlig skapare inblåst i människan en
odödlig själ (vanligen betraktad som en del af hans egen guda-själ) är en ren
myt. Det kosmologiska beviset, att den »sedliga världsordningen» skulle fordra
den mänskliga själens eviga fortvaro är en ogrundad dogm. Det teleologiska
beviset, att människans »högre bestämmelse» skulle erfordra en fullständig
utbildning af hennes bristfälliga jordiska själ i den andra världen, beror på en
falsk antropism. Det moraliska beviset, att den jordiska tillvarons ouppfyllda
önskningar måste tillfredsställas genom en »utjämnande rättvisa» i den andra
världen, är en from önskan, men ingenting annat. Det etnologiska beviset, att tron
på odödlighet liksom tron på Gud är en medfödd, för alla människor gemensam
sanning är ett verkligt misstag. Det ontologiska beviset, att själen såsom ett
»enkelt, immateriellt och odelbart väsen» omöjligen skulle kunna försvinna med
döden, beror på en alldeles felaktig uppfattning af de psykiska företeelserna och
är en spiritualistisk villfarelse. Alla dessa och andra liknande »bevis för
atanismen» hafva icke kunnat upprätthållas; de hafva genom de senaste årtiondenas
vetenskapliga kritik blifvit vederlagda.
Bevis mot atanismen. Gentemot de anförda, samtliga ohållbara, grunderna
Jör själens odödlighet torde det med hänsyn till frågans stora betydelse vara
ändamålsenligt, att här i korthet sammanfatta de väl motiverade vetenskapliga
bevisen mot densamma. Det Jysiologiska beviset lär oss, att den mänskliga själen
liksom de högre djurens icke är något själfständigt, immateriellt väsen, utan
kollektivbegreppet för en summa hjärnfunktioner. Dessa äro, liksom alla andra
lifsverksamheter, betingade af fysikaliska och kemiska processer och sålunda
också underkastade substanslagen. Det histologiska beviset grundar sig på hjärnans
högst invecklade mikroskopiska byggnad och i dess ganglieceller lära vi känna
»själens verkliga elementarorgan». Det experimentella beviset öfvertygar oss om,
att de särskilda själsverksamheterna äro bundna vid särskilda områden af hjärnan
och omöjliga utan dessas normala beskaffenhet. Förstöras dessa områden så
slockna också därmed deras funktioner, hvilket i synnerhet gäller om
»tankeorganen», »andelifvets» enda centrala verktyg. Det patologiska beviset kompletterar
det fysiologiska. När bestämda hjärnområden (språkcentrum, synsfär, hörsfär)
förstöras genom sjukdomar, så försvinner också deras arbete (talande, syn och
hörsel): naturen själf utför här det afgörande fysiologiska experimentet. Det
ontogenetiska beviset ställer den individuella själsutvecklingens fakta omedelbart
inför våra ögon; vi se hur barnasjälen så småningom utvecklar sina särskilda
förmögenheter; ynglingen utbildar sig till full blomma, mannen till mogen frukt;
under gubbåldern försiggår själens succesiva tillbakabildning, motsvarande
hjärnans senila degeneration. Det JSylogenetiska beviset stödjer sig på paleontologin,
hjärnans jämförande anatomi och fysiologi. Genom sin ömsesidiga
komplettering ådagalägga dessa förenade vetenskaper vissheten om, att människans hjärna (och
sålunda dess funktion, själen) gradvis och småningom utvecklat sig ur däggdjurens,
och längre tillbaka ur de lägre ryggradsdjurens hjärna.
Atanistiska illusioner. De föregående undersökningarna, hvilka kunna
kompletteras genom den moderna vetenskapens många andra resultat hafva bevisat,
att den gamla dogmen om »själens odödlighet» är fullkomligt ohållbar. Denna
dogm kan under det 20:de århundradet icke längre vara föremål för allvarlig
forskning utan endast för transcendent tro. Det »rena förnuftets kritik» bevisar
emellertid, att denna högt uppskattade tro, betraktad vid rätt belysning, är den
renaste vantro likaväl som den ofta därmed förknippade tron på en »personlig
ud». Men nu anse ännu i dag millioner »troende» — icke blott hos de lägsta
obildade folkklasserna, utan hos de högre och högsta bildningskretsar — denna
Världsgåtorna. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
