Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Substanslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 TOLFTE KAPITLET.
en oafbruten strid mellan dessa båda antagonistiska substansdelar och denna
strid är orsaken till alla fysikaliska processer. Den positiva massan, som är
bärare af lustkänslan, sträfvar allt mera att fullborda den påbörjande
förtätningsprocessen och samlar den potentiella energins högsta värden. Den negativa etern
tvärtom, strider i samma mån mot hvarje vidare ökning af dess spänning och
den därmed förknippade olustkänslan; den samlar den aktuella energins högsta
värden.
Det skulle här föra oss alldeles för långt, om jag närmare skulle gå in på.
J. G. Vogts sinnrika förtätningsteori. Den af läsarna, som intresserar sig därför,
måste i det klart skrifna, populära utdraget ur det anförda verkets andra band,
söka fatta de föreställningsgrupper, hvilkas svårighet ligger i själfva ämnet. Jag
själf är för litet hemma i fysik och matematik för att kritiskt kunna urskilja
deras ljus- och skuggsidor; jag tror emellertid att det pyknotiska substansbegreppet
i många afsenden torde vara mera antagligt för hvarje biolog, som är
öfvertygad om naturens enhet, än det för närvarande inom fysiken härskande kinetiska
substansbegreppet. Ett missförstånd kan lätt uppstå därigenom, att Vogt ställer
Jörtätningens världsprocess i principiell motsats till rörelsens allmänna förlopp —
han menar därmed svängningen i den moderna fysikens mening —. Äfven hans
hypotetiska »Jförtätning» (pyknosis) är lika så betingadt af substansens rörelse
som den hypotetiska »svängningen» (vibration); men rörelsens art, och de i rörelse
försatta små substansdelarnas förhållande är helt annorlunda enligt den
förstnämnda än enligt den sistnämnda hypotesen. För öfrigt undanrödjes genom
förtätningsläran ingalunda hela svängningsläran, utan endast en viktig del af
densamma.
Den moderna fysiken fasthåller för närvarande till största delen ännu segt
vid den äldre vibrationsteorin, vid föreställningen om oförmedlad fjärrverkan och
döda atomers eviga svängning i tomrummet; den förkastar sålunda pyknosteorin.
Om denna senare nu ingalunda kan anses vara fullbordad och om Vogts
orginella spekulationer också flerfaldiga gånger äro på villovägar, så ser jag hos denna
naturfilosof likväl en stor förtjänst däri, att han aflägsnar den kinetiska
substansteorins ohållbara principer. För min egen, liksom för många andra tänkande
naturforskares, föreställning måste jag uppställa följande grundsatser som finnas
i Vogts pyknotiska substansteori, enär de synas mig vara oumbärliga för en
verkligt monistisk, hela det organiska och oorganiska naturområdet omfattande
substansåsikt: I. Substansens båda hufvudbeståndsdelar, massa och eter, äro icke döda
och icke endast rörliga genom yttre krafter, utan de äga förnimmelse och vilja
(naturligtvis af lägsta grad!); de känna lust vid förtätning, olust vid spänning;
de eftersträfva den förra och kämpa mot den senare. II. Det finns intet
tomrum; den delen af den oändliga rymden, som icke upptages af massatomerna
är fylld med eter. III. Det finns ingen oförmedlad fjärrverkan genom
tomrummet. Hvarje verkan, som kroppsmassor utöfva på hvarandra, betingas antingen
af omedelbar beröring, genom massornas kontakt eller ock förmedlas den genom
etern.
Det dualistiska substansbegreppet. De båda substansteorier, hvilka vi i
det föregående uppställt mot hvarandra, äro båda till sin princip monistiska,
enär motsatsen hos substansens båda hufvudbeståndsdelar, massa och eter, icke
är någon ursprunglig sådan; äfven måste man antaga, att mellan de båda
substanserna finnes en ständig direkt beröring och växelverkan. Helt annorlunda
förhåller det sig med de dualistiska substansteorier, hvilka ännu i våra dagar äro
förhärskande i den idéalistiska och spiritualistiska filosofin. De understödjas
också af den inflytelserika teologin, för så vidt den öfver hufvud inlåter sig på
dylika metafysiska spekulationer. I enlighet därmed har man att skilja mellan
två helt olika hufvudbeståndsdelar hos substansen, den materiella och den
immateriella. Den materiella substansen utgöres af »kroppsvärlden», hvars utforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
