Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Naturens enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄFVAN EFTER MÅL, ETC. 127
lagarna. Lika litet kunna vi emellertid i individernas groddhistoria, i de
enskilda växternas, djurens ech människornas embryologi finna någon medveten
»målsträfvan». Ty denna ontogoni är ju endast ett kort utdrag ur fylogenin,
ett förkortadt och hopträngdt upprepande af densamma genom ärftlighetens
fysiologiska lagar.
Förordet till sin klassiska: »Djurens utvecklingshistoria», afslutade Baer
1828 med orden: »Palmen skall eröfras af den lycklige, åt hvilken det är
förbehållet, att härleda den djuriska kroppens bildande krafter från världsalltets
allmänna krafter eller lifsriktningar, Det träd, af hvilket hans vagga skall
timras, har ännu icke grott». — Äfven där misstog sig den store embryologen.
Samma år, 1828, kom den unge Charles Darwin till universitet i Cambridge för
att studera teologi) och han blef den väldige »lycklige», som 30 år senare
verkligen eröfrade palmen genom sin selektionsteori.
Sedlig världsordning. I historiens filosofi, i de allmänna betraktelser, hvilka
historieskrifvarne anställa öfver folkens öden och öfver statsutvecklingens
slingrande väg, är än i dag antagandet af en »sedlig världsordning» den förhärskande.
Historieskrifvarne söka i den brokiga växlingen af folkens öden efter ett ledande
ändamål, en idéell afsikt, som utkorat den ena eller andra rasen, den ena eller
andra staten till särskild blomstring och till herravälde öfver de andra. Denna
teleologiska betraktelse af historien har under den senare tiden desto skarpare trädt
i principiell motsats till vår monistiska världsåskådning, ju mera denna senare
visat sig vara ensamt berättigad att äga bestånd på den organiska naturens hela
område. I hela astronomin och geologin, inom fysikens och kemins vidsträckta
områden talar numera ingen längre om någon sedlig världsordning eller om
någon personlig gud, hvilkens »hand med vishet och förstånd ordnat alla ting».
Men detsamma gäller äfven om biologins hela område, om den organiska
naturens hela författning och historia, endast människan ännu undantagen. I sin
selektionsteori har Darwin icke endast visat oss huru de ändamålsenliga
inrättningarna i djurens och växternas kroppsbyggnad uppstått utan förut bestämdt
mål, utan han har i sin: »Kampen för tillvaron», också gjort oss bekant med den
väldiga naturmakt, som sedan många millioner år behärskar och reglerar den
organiska världens hela utvecklingsgång. Man skulle visserligen kunna säga:
»Kampen för tillvaron» är den »lämpligastes kvarlefvande» eller den »bästes
seger»; men så kan man endast säga, när man (i moralisk mening) alltid
betraktar det starkare såsom det bästa: och för öfrigt visar oss den organiska
världens hela historia, att jämte det öfvervägande framsteget mot fullkomligheten,
under alla tider också förekomma enstaka tillbakagång till lägre tillstånd. T. o. m.
»målsträfvandet» enligt Baer har absolut ingen moralisk karaktär.
Förhåller det sig nu måhända annorlunda i folkens historia, som människan
i sin antropistiska storhetstro behagar kalla världshistoria? Kan därstädes
öfverallt och under alla tider upptäckas en högsta moralisk princip eller en vis
världsregent, som leder folkens öden? Med hänsyn till det framskridna
tillståndet i folkens och naturens historia kan det fördomsfria svaret härpå numera
endast lyda »nej/» De öden, som hvilat öfver de människosläktets grenar, hvilka
såsom raser och nationer sedan årtusenden kämpat för sin existens och sin
fortbildning, äro underkastade samma »eviga orubbliga, stora lagar» som hela den
organiska världens historia.
Geologerna urskilja i den »organiska jordhistorien» så vidt vi känna
densamma genom försteningskunskapens minnesmärken, tre stora perioder: den
primära, sekundära och tertiära tidsåldern. Den förstas långvarighet skall enligt
en nyare beräkning ha utgjort minst 34, den andras 11 och den tredjes 3
millioner år (— enligt andra beräkningar mer än tre gånger så lång tid —).
Ryggradsdjursstammens historia, ur hvilken vårt eget släkte har framgått,
ligger inom denna långa tidrymd klar för våra ögon; tre olika utvecklings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
