Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Naturens enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 FJORTONDE KAPITLET.
Sträfvan efter mål, särskildt hos de organiska kropparna. Under denna
titel offentliggjorde den berömde embryologen Karl Ernst Baer, 1876 en uppsats,
som i sammanhang med den efterföljande artikeln om Darwins lära, syntes dennas
motståndare mycket välkommen och än i dag anses mycket lämplig i striden
mot den moderna utvecklingsteorin. Samtidigt förnyade Baer den gamla
teleologiska naturbetraktelsen under ett nytt namn, som här måste underkastas en
kritik. Därvid kan dock först påpekas, att Baer, i bästa mening visserligen, var
naturfilosof, men att hans ursprungligen monistiska åskådning med tilltagande
ålder allt mer och mer påverkades af ett djupt mystiskt drag och till sist blef
helt dualistisk. I hans grundläggande hufvudarbete: »Om djurens
utvecklingshistoria», (1828) hvilket arbete han själf betecknar såsom »iakttagelse och
reflektion», äro dessa båda kunskapsmedel likformigt fördelade. Genom omsorgsfull
iakttagelse af alla enskilda förlopp vid djuräggets utveckling kom Baer till den
första sammanhängande framställningen af alla de underbara ombildningar,
hvilka vid ryggradsdjurskroppens uppkomst ur den enkla äggkärnan försiggå.
Genom noggrann jämförelse och skarpsinnig reflexion försökte han samtidigt vinna
kunskap om denna transformationens orsak och att hänföra den till allmänna
bildningslagar. Såsom allmännaste resultat af densamma uttalade han satsen:
»Individens utvecklingshistoria är i alla afseenden den växande individualitetens
historia». Därvid betonade han, att: »den ena grundtanken, som behärskar den
djuriska utvecklingens alla enskilda förhållanden är densamma, som i
världsrymden samlade den fördelade massan till sfärer och förenade dessa till
solsystem. Men denna tanke är ingenting annat än lifvet själft, och de ord
och stafvelser, med hvilka denna tanke uttryckes, äro det lefvandes olika
former.»
Till en djupare kunskap om denna genetiska grundtanke, och till klar insikt
om de för den organiska utvecklingen verkande orsakerna lyckades Baer på den
tiden icke komma, emedan hans studier uteslutande ägnades åt
utvecklingshistoriens ena hälft, nämligen individernas, embryologins eller, i vidsträcktare
bemärkelse, ontogenins historia. Den andra hälften, stammarnas och arternas
utvecklingshistoria, vår stamhistoria eller fylogenin, fanns på den tiden ännu icke,
ehuru den vidtskådande Lamarck redan 1809 visat vägen för densamma. Dess
senare stadsfästelse genom Darwin (1859) kunde den åldrige Baer icke förstå;
den fåfänga strid, som han förde mot den förres selektionsteori visade klart
och tydligt, att han hvarken fattade dess egentliga mening eller dess filosofiska
betydelse. Teleologiska och sedermera därmed förknippade teosofiska
spekulationer hade beröfvat den gamle Baer förmågan, att rätt värdera denna biologins
största reform. De teleologiska betraktelser, med hvilka han i sina: »Tal och
studier» 1876 såsom 84-årig gubbe drog i härnad mot densamma, äro endast
upprepanden af liknande misstag, som den dualistiska filosofins ändamålslära
sedan mer än 2,000 år anfört mot den mekaniska och monistiska
världsåskådningen. »Den målsträfvande tanke», som enligt Baers föreställning betingar
djurkroppens hela utveckling ur äggcellen är endast ett annat uttryck för Platons
eviga »idé» och för hans lärjunge Aristoteles’ »entelechie».
Vår moderna biogeni däremot, förklarar embryologiska fakta på rent
fysiologiskt sätt, i det den, såsom verkande mekaniska orsaker till desamma, erkänner
ärftlighetens och anpassningens funktioner- Den biogenitiska grundlagen, för hvilken
Baer icke hade någon förståelse, öppnar för oss det innerliga orsakssammanhanget
mera för oss såsom en ärftlig rekapitulation af den senare. Nu kunna vi
emellertid i djurens och växternas stamhistoria ingenstädes finna något målssträfvande,
utan endast det nödvändiga resultatet af den väldiga kampen för tillvaron, hvilken
såsom blind regulator, men icke såsom förutseende gud, verkar för de organiska
formernas ombildning genom växelverkan mellan anpassnings- och ärftlighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
