Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Naturens enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSYN. 129
mord hos de högst utvecklade kulturstaterna, som bekänna sig till den kristna
kärleken, slukar den vida större delen af nationalförmögenheten. Bland dessa
tusenden, som årligen falla offer för den moderna civilisationen finnas
öfvervägande duktiga, dådkraftiga, arbetsamma människor, och likväl talar man om en
sedlig världsordning! Det är absolut icke meningen att bestrida, att den ännu
i dag härskande och i skolorna förkunnade tron på en sedlig »världsordning»,
liksom på en »kärleksfull försyn», äger ett högt idéellt värde. Den tröstar de
lidande, stärker de svaga, lyfter oss i olyckan; den tillfredsställer vår tviflande
själ och försätter oss i ett slags idealvärld bortom grafven, där den jordiska
tillvarons brister äro öfvervunna. Så länge människan förblir tillräckligt barnslig
och oerfaren, må hon nöja sig med dessa sagobilder, men nuvarande tiders
framskridna kulturlif rycker henne våldsamt ur hennes vackra idealvärld och ställer
henne inför uppgifter, hvilkas lösning är henne möjlig endast genom en
förnuftig insikt ort verkligheten. Det är otvifvelaktigt, att en tidig anpassning efter
denna idealvärld, såframt der ändamålsenligt införes i undervisningen och stödjes
på denna moderna utvecklingsläran, skall göra framtidens högre bildade människor
icke endast förnuftigare och fördomsfriare, utan äfven bättre och lyckligare.
Mål, ändamål och slump. När vi vid en fördomsfri pröfning af
världsutvecklingen lära oss, att därvid hvarken ett bestämdt mål eller ett särskildt ändamål
(enligt det mänskliga förnuftets mening) kan påvisas, så synes ingenting annat
återstå, än att allting öfverlämnas åt den »blinda slumpen». Denna förebråelse
har i själfva verket upprests både mot Lamarcks och Darwins transformism som
tidigare mot Kants och Laplaces kosmogeni,; många dualistiska filosofer fästa just
därvid det största afseende. Det lönar sålunda mycket väl mödan, om vi här kasta
ännu en flyktig blick därpå.
Den ena gruppen filosofer påstår enligt sin tfeleologiska uppfattning: »hela
världen är ett ordnadt kosmos, i hvilket alla företeelser ha mål oeh ändamål;
det finns ingen slump!/» Den andra gruppen däremot säger i enlighet med sin
mekanistiska uppfattning: hela världens utveckling är en enhetlig process, i
hvilken vi ingenstädes kunna upptäcka mål och ändamål; hvad vi i det
organiska lifvet kalla så, är en särskild följd af biologiska förhållanden; hvarken i
världskropparnas eller i vår organiska jordskorpas utveckling kan påvisas ett
ledande ändamål; här är allting slump/» Båda parterna ha rätt allt efter
»slumpens» definition. Den allmänna orsakslagen i förening med substanslagen
öfvertygar oss, att hvarje företeelse har sin mekaniska orsak; i denna bemärkelse
finnes det ingen slump. Men väl kunna och måste vi bibehålla detta
sammanträffande af två företeelser, hvilka icke stå i orsakssammanhang, men af hvilka
naturligtvis hvar och en har sin orsak oberoende af hvarandra. Som hvar och
en vet spelar slumpen, i monistisk bemärkelse, den största rollen i människans
liksom i alla andra naturkroppars lif. Men detta hindrar icke att vi i hvarje
särskild »slump», liksom i världsalltets utveckling erkänna det universella
herraväldet af den mest omfattande naturlagen, af substanslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
