Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUD OCH VÄRLDEN. 131
de olika naturfolken, underkastas redan i deras fantasi de mångfaldigaste
gradationer, från fetischism ända upp till nutidens luttrade monoteistiska religioner.
Såsom den teistiska begreppsbildningens viktigaste underarter skilja vi mellan
polyteism, triploteism, amfiteism och monoteism.
Polyteism (mångguderi). Världen är befolkad af många olika gudar, hvilka
mer eller mindre själfständigt ingripa i hennes gång. Fetischismen ser dylika
underordnade gudar i de mest olika liflösa naturkroppar, i stenar, i vattnet, i luften,
i mänskliga konstprodukter af alla slag (afgudabilder, statyer o. s. v.).
Demonismen ser gudar i alla slags lefvande organismer, i träd, djur och människor.
Detta mångguderi antager redan hos de råa naturfolkens lägsta religionsformer
de mångfaldigaste gestalter. Det uppträder i sin högsta mest luttrade form i
den helleniska polyteismen, i dessa det gamla Greklands härliga gudasagor, hvilka
än i dag gifva de vackraste förebilder för vår moderna konst, för poesin och
bildhuggarekonsten. På mycket lägre ståndpunkt står den katolska polyteismen, i
hvilken tillbedjas talrika »helgon» (ofta sådana af mycket tvifvelaktigt rykte)
såsom underordnade gudomligheter, hvarvid man anhåller om benäget medlande
hos den öfverste guden (eller hos dess väninna och dotter, »Jungfru Maria»).
Triploteism (treguderi, trinitetslära). Läran om »Guds treenighet», som än i
dag bildar de grundläggande »tre trosartiklarna», i de kristna kulturfolkens
trosbekännelse, kulminerar som bekant i föreställningen, att kristendomens ena Gud
i verkligheten är sammansatt af fre personer, olika till sitt väsen: I. Gud Fader
är »himmelens och jordens allsmäktige skapare», (denna ohållbara myt har för
länge sedan vederlagts af den vetenskapliga kosmogenin, astronomin och
geologin). II. Jesus Kristus är »Gud Faders enfödde son» (men samtidigt äfven
den tredje personens, den helige andens!!!) aflad genom jungfru Marias
obefläckade aflelse (angående denna myt jämför kap. 17). III. Den helige ande, ett
mystiskt väsen, öfver hvilkens obegripliga förhållande till »sonen» och fadern
millioner kristna teologer under 19 århundraden förgäfves gjort sig hufvudbry.
Evangelierna, hvilka dock äro den kristna triploteismens enda rena källor lämna
oss fullständigt i mörker öfver dessa tre personers inbördes förhållande och
gifva icke något som helst tillfredsställande svar på frågan om deras gåtlika
enhet. Däremot måste vi särskildt påpeka, hvilken förvirring denna oklara och
mystiska trinitetslära nödvändigtvis måste åstadkomma i våra barns hufvuden
redan vid första skolundervisningen. På måndags morgon under första
undervisningstimmen (religion) lära de: »Tre gånger ett är ett! — och strax därpå,
under andra timmen (räkning), lära de: »Tre gånger ett är tre». Jag själft
kommer mycket väl i håg de betänkligheter, som denna påfallande motsägelse
väckte inom mig vid första undervisningen. — För öfrigt är »treenigheten»
ingalunda originell för kristendomen utan har liksom dess flesta andra läror tagits
från andra religioner. Ur de kaldeiska magikernas soldyrkan utvecklar sig
trefaldigheten hos Ilu, världens hemlighetsfulla urkälla. Dess tre uppenbarelser
voro Anu, det ursprungliga kaos, Bel världens ordnare och Ao, det himmelska
ljuset, den allt upplysande visheten. I brahmanernas religion sammansättas
Trimurti såsom »gudsenhet» likaledes af tre personer, af Brahma (skaparen),
Wischnu (upprätthållaren) och Schiwa (förstöraren). Det ser ut, som om hos
dessa, liksom hos alla andra trinitetsföreställningar det »heliga tretalet» som
sådant — såsom »sgymboliskt tal» — har spelat en roll. Äfven de tre förnämsta
kristliga plikterna »tro, hopp och kärlek» bilda en liknande triad.
Amfiteismen (tvåguderi). Världen regeras af två olika gudar, ett godt och
ett ondt väsen, gud och djäfvul. Båda dessa världsregenter stå i ständig strid
med hvarandra, liksom kejsare och motkejsare, påfve och motpåfve. Resultatet
af denna strid är alltid världens nuvarande tillstånd. Den käre Guden såsom det
goda väsendet är urkällan till allt godt och skönt, till all lust och glädje.
Världen skulle vara fullkomlig om hans verksamhet icke ständigt korsades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
