Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUD OCH VÄRLDEN. 135
stoder, betraktade han med rätta såsom fåfäng afgudadyrkan. Ju längre han
tänkte öfver denna sak och ju mera han sträfvade mot en renare
gudsföreställning desto klarare framstod för honom också vissheten om det rätta i hans
hufvudsats: »Gud är den ende guden»; det finnes inga gudar jämte honom»
Visserligen kunde icke heller Muhammed frigöra sig från antropomorfismen
i gudsföreställningen. Äfven hans ende gud blef en idealiserad allsmäktig
människa liksom Moses’ stränga, straffande gud; liksom Kristus milde, älskande Gud.
Men oaktadt detta måsto vi lämna det företräde åt den muhammedanska
religionen, att den också under loppet af sin historiska utveckling och dess
oundvikliga urartning mycket strängare bibehållit den rena monoteismens karaktär än
den mosaiska och den kristna religionen. Detta framgår än i dag till det yttre
af böneformerna och predikningssättet, liksom äfven af arkitekturen och
utsmyckningen af deras tempel. Då jag 1873 för första gången besökte Orienten
och beundrade de härliga moskéerna i Kairo och Smyrna, i Brussa och
Konstantinopel, kunde deras enkla och smakfulla dekoration i det inre, och den
upphöjda och samtidigt präktigt arkitektoniska stilen i deras yttre uppfylla mig
med verklig andakt. Hur ädla och upphöjda förefalla icke dessa moskéer i
jämförelse med flertalet katolska kyrkor, som i sitt inre äro öfverlastade med
brokiga bilder och förgylld grannlåt och till sitt yttre, äro vanställda genom
ett öfvermått af människo- och djurfigurerl Icke mindre upphöjda förefalla
också koranens tysta böner och enkla andaktsöfningar i jämförelse med den
katolska messans högljudda oförståeliga ordpladder och den larmande musiken
vid deras teatraliska processioner.
Mixoteism. Under detta begrepp kan man sammanfatta alla de former af
gudstro, som innehålla blandningar af religiösa föreställningar af olika och delvis
direkt motsägande art. Teoretiskt är denna vidsträcktaste religionsform hittills
ingenstädes erkänd. Praktiskt däremot är den den viktigaste och märkvärdigaste
bland alla. Ty det största antalet af alla de människor som öfverhufvud gjordt
sig religiösa förestäliningar ha sedan gammalt varit och äro än i dag
mixodeister. Deras gudsföreställning är brokigt blandad af de trossatser, som tidigt
inpräglats hos dem under barndomen och tillhört deras speciella konfession, och
af många andra intryck, hvilka senare mottagits vid beröring med andra
trosformer som modifierat de förra. Hos många bildade kommer härtill det
omgestaltande inflytande, som är en följd af filosofiska studier i mognare ålder och
framförallt den fördomsfria sysselsättningen med de naturens företeelser, som
bevisa de teistiska trosbildernas intighet. Striden mellan dessa hvarandra
motsägande föreställningar, som för finare kännande sinnen är ytterst smärtsam
och oftast blir oafgjordt hela lifvet igenom, uppenbarar klart den oerhörda
makt, som äges af nedärfda gamla trossatser å ena och den tidiga
anpassmingen efter vilseledande läror å andra sidan. Den särskilda religion, i hvilken
barnet under tidigaste ålder intvingats af föräldrarna, förblir mestadels i hufvudsak
afgörande, för så vidt icke sedermera genom starkare inflytande från en annan
trosbekännelse inträder en förändring. Men äfven vid denna öfvergång från den
ena trosformen till den andra, är ofta det nya namnet liksom det gamla, som
uppgifvits, endast en yttre etikett, under hvilken vid närmare undersökning de
mest olika öfvertygelser och villfarelser gömma sig i brokig blandning. Det
stora flertalet s. k. kristna äro icke monoteister (som de tro) utan amfiteister,
triploteister eller polyteister. Detsamma gäller emellertid också om islams
och mosaismens bekännare liksom alla andra monoteistiska religioner. Öfverallt
sälla sig till den ursprungliga föreställningen om den »ende och treenige guden»
senare förvärfvade trosbilder af underordnade gudomligheter såsom änglar,
djäflar, helgon och andra demoner, en brokig blandning af de mest olikartade
teistiska gestalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
