Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vetande och tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 SEXTONDE KAPITLET.
het förblir teorin oumbärlig för hvarje vetenskap; ty först den förklarar fakta
genom antagande af orsaker. Den som helt och hållet afstår från teorin och
vill bygga ren vetenskap blott på »säkra fakta» (som ofta sker i den moderna
s. k. »exakta naturvetenskapen» af inskränkta hufvuden), den afstår i och med
detsamma från kunskapen om orsaken öfverhufvud och därmed också från
tillfredsställandet af förnuftets kausalitets-(orsaks-)behof.
Gravitations-teorin i astronomin (Newton), den kosmologiska gas-teorin i
kosmogenin (Kant och Laplace), energiprincipen i fysiken (Mayer och Helmholtz),
atom-teorin i kemin (Dalton), vibrations-teorin i optiken (Huyghens), cell-teorin
i väfnadsläran (Schleiden och Schwann), descendens-teorin i biologien (Larmarck
och Darwin), äro väldiga teorier af första rangen. De förklara en hel värld af
stora naturföreteelser genom antagandet af en gemensam orsak för alla särskilda
fakta på sitt område och genom beviset, att alla företeelser inom detsamma
sammanhänga och regleras genom fasta lagar. Därvid kan emellertid denna
orsak vara obekant till sitt väsen eller endast vara en »provisorisk hypotes».
»Tyngdkraften» i gravitations-teorin och i kosmogenin, själfva »energin» i sitt
förhållande till materien, »etern» i optiken och elektriken, »atomen» i kemin, den
lefvande »plasman» i /cell läran, »ärftligheten» i härstamningsläran — alla dessa
och liknande grundbegrepp i andra stora teorier, kunna af den skeptiska filosofin
betraktas såsom »blotta hypoteser», såsom alster af en vetenskaplig tro, men de
äro såsom sådan likväl oumbärliga för oss, så länge, tills de ersättas af en bättre
hypotes.
Tro och vidskepelse. Af helt annan natur än dessa former af vetenskaplig
tro äro de föreställningar, hvilka i de olika religionerna användas till förklaring
af företeelserna och kort och godt betecknas såsom tro i trängre bemärkelse (!).
Enär emellertid dessa båda trosformer, vetenskapens »naturliga tro» och
religionens »öfvernaturliga tro», icke så sällan förväxlas, och förvirring lätt uppstår, är
det lämpligt, ja nödvändigt, att skarpt betona deras principiella motsats. Den
»religiösa» tron är alltid undertro och står som sådan i oförsonlig motsägelse
till förnuftets naturliga tro. I motsats till denna senare häfdar den
öfvernaturliga tilldragelser och kan sålunda betecknas såsom »öfvertro» eller »vantro». Den
väsentliga skillnaden mellan denna vantro och den »förnuftiga tron» består just
däri, att den antager öfvernaturliga krafter och företeelser, som vetenskapen icke
känner och tillåter, och hvilka alstrats af viktiga iakttagelser och falska
fantasifoster. Vantron motsäger således de klart och tydligt iakttagna och fastställda
naturlagarna och är såsom sådan oförnuftig.
Naturfolkens vantro (vidskepelse). Genom etnologiens stora framsteg
under 19:de århundradet hafva vi blifvit bekanta med en förvånansvärd mängd.
af vantrons mångfaldiga former och alster, såsom de än i dag finnas hos de
råa naturfolken. Jämför man dessa former och alster sinsemellan och med de
motsvarande, mytologiska föreställningarna under gångna tider, så är jämförelsens
resultat en mångfaldig analogi, ofta ett gemensamt ursprung och slutligen en
enkel urkälla för dem alla. Denna urkälla finna vi i Jörnuftets naturliga
orsaksbehof, i sökandet efter förklaring på obekanta företeelser genom utfinnandet af
deras orsaker. Detta gäller i synnerhet om sådana rörelse-företeelser, som hota
med fara och väcka fruktan, såsom blixt och dunder, jordbäfningar,
månförmörkelser o. s. v. Behofvet af orsaks- förklaring på dy lika naturföretcelser finnes.
redan hos lägsta gradens naturfolk och har redan nedärfts från deras
primatanor. Det finnes likaledos hos många andra däggdjur. När en hund skäller
på fullmånen eller på en ljudande klocka, hvars kläpp han ser röra sig, eller
på en flagga som vajar i vinden, så yttrar han därvid icke endast fruktan utan.
också en dunkel trängtan efter kunskap om orsaken till denna obekanta
företeelse. De primitiva naturfolkens råa religions-tillstymmelse ha sina rötter
delvis också i an kult, i olika känslobehof och i traditionella vanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
