Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vetande och tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 SEXTONDE KAPITLEæT.
som i vidaste kretsar ägnas åt den konfessionella traditionen, »våra fädbrsi heliga
tro». I tusentals berättelser och dikter prisas fasthållandet vid densamma
såsom en andlig skatt och en helig förpliktelse. Och likväl är fördomsfri
eftertanke öfver trons historia fullt tillräcklig att öfvertyga oss om det orimliga hos
denna inflytelsrika föreställning. Den härskande evangeliska kyrk-tron under
det upplysta 19:de århundradets andra hälft är väsentligt olika den under dess
förra hälft och denna åter skiljer sig från 18:de århundradets. Den sistnämnda
.afviker mycket från »våra fäders tro» under 17:de och ännu mer under 16:de
Ärhundradet- Reformationen, som befriade det klafbundna förnuftet från
papismens tyranni, förföljes naturligtvis af den sistnämnda såsom det argaste kotteri;
men äfven papismens tro har fullständigt förändrat sig under loppet af ett
årtusende. Och huru olika är icke de döpta kristnas tro mot deras hedniska
förfädersl Hvarje själfständigt tänkande människa bildar sig en egen, mer eller
mindre »personlig tro» och denna är alltid olika hennes förfäders; ty den är
beroende af sin tids hela bildningstillstånd. Ju längre vi gå tillbaka i
kulturhistorien, desto mera ter sig »våra Jäders prisade tro» såsom ohållbar vidskepelse,
hvars former ständigt ombildas.
Spiritism. En af vidskepelsens märkvärdigaste former är den, som ännu i
våra dagar spelar en förvånande roll i vårt moderna kulturlif, nämligen
spiritismen eller okultismen, d. v. s. den moderna tron på andar. Det är ett likaså
besynnerligt som bedröfligt faktum, att än i dag millioner bildade
kulturmänniskor fullständigt behärskas af denna mörka vidskepelse; ja t. o. m. enstaka
berömda naturforskare ha icke kunnat frigöra sig från densamma. Talrika
spiritiska tidskrifter sprida denna spöktro i de vidaste kretsar och vår »finaste societé»
blyges icke att frammana »andar», hvilka knacka, skrifva, göra » meddelanden
†rån hinsidan grafven» o. s. v. Man åberopar sig i spiritistkretsar ofta därpå,
att t. o. m. ansedda naturforskare hylla denna vidskepelse. I Tyskland anföras
såsom exempel bl. a. A. Zöllner och Fechner i Leipzig, i England Wallace och
Crookes i London. Det beklagliga faktum, att t. o. m. så framstående fysiker
och biologer låtit vilseleda sig, förklaras dels af deras öfvermått på fantasi och
brist på kritik, och dels af stela dogmers mäktiga inflytande, dogmer, hvilka
sedan tidigaste ungdomen inpräglats i barnahjärnan genom religiös
»missuppfostran». För öfrigt har just vid de berömda spiritistiska föreställningerna i
Leipzig, där den sluge taskspelaren Slade vilseleddo fysikerna Zöllner. Fechner
och Wilhelm Weber, Slades bedrägeri efteråt afslöjats och Slade stämplats och
straffats såsom simpel bedragare. Äfven i alla andra fall, där »spiritismens
under» grundligen kunnat undersökas, har det alltid visats att »undrens» orsak
varit gröfre eller finare bedrägeri och de s. k. »medierna» (vanligen af
kvinnkön) ha dels afslöjats såsom sluga svindlerskor och dels befunnits vara nervösa
personer med ovanlig retbarhet. Deras föregifna felepati (eller »tankars
fjärrverkan utan materiell förmedling») existerar lika litet som »ande-röster»,
»andarnas suckar» o. s. v. De lifliga skildringar, som Carl du Prel och andra
spiritister ha gifvit om dylika »andeuppenbarelser», ha sin orsak i den fria
fantasins verksamhet i förening med brist på kritik och fysiologiska kunskaper.
Uppenbarelse (revelation). De flesta religioner ha, oaktadt sin mångfaldiga
olikhet ett gemensamt grunddrag, som samtidigt utgör deras mäktigaste stöd i
vidsträckta kretsar. De påstå nämligen att på öfvernaturligt sätt, genom
uppenbarelse, kunna förklaras de tillvarons gåtor, som icke kunna lösas på naturlig
väg af förnuftet. På samma gång härleda de därifrån de dogmers och tros-
:satsers gällande värde, hvilka såsom »gudomliga lagar» ordna sedeläran och
bestämma lefnadsvandeln. Dylika gudomliga inspirationer utgöra grundvalen för
talrika myter och legender, hvilkas antropistiska ursprung ligger i öppen dag.
Visserligen visar sig den gud, som »uppenbarar sig» ofta icke direkt i mänsklig
gestalt, utan i dunder och blixt, i storm och jordbäfning, i en brinnande buske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
